En kompromiss i en infekterad debatt

Just nu pågår det verkligen en väldigt infekterad debatt om svensk migrationspolitik. Vi kommer dock ingenstans i den debatten, skyttegravarna grävs bara djupare mellan olika fraktioner, vi har de främlingsfientliga som vill minska migrationen så mycket som möjligt av ideologiska skäl. Sen har vi konservativa och/eller pragmatiker/realister (tänker inte lägga en värdering om det är något av detta) som håller hårt i problemformulering att svensk migrationspolitik har kollaps eller är på väg att göra det, därför måste drastiska åtgärder till som ser till att antalet asylsökande och framför allt övriga migranter till Sverige minskar, eller åtminstone måste ”volymnivån” vara en viktig faktor i debatten.   Sen har vi hos liberaler(inte sagt att det inte finns liberaler den tidigare gruppen) som inte riktigt håller med om problemformulering att det har kollapsat eller håller på göra det, och vissa av oss som ser fri rörlighet som en så grundläggande rättighet att prata om volymer inte riktigt är ett alternativ på långa vägar ännu, för många alternativa lösningar är ännu oprövade. Sen har vi förstås den sk. identitetsvänstern som inte riktigt vill ta i frågorna alls, där allt bara handlar om att tysta ner främlingsfientliga krafter med alla till buds stående medel, demokratiska som odemokratiska, och se till att alla som vill föra en ”volymdiskussion” målas upp som en främlingsfientliga eller rasister allra helst.

 

Därför har jag kommit framtill att vi nu behöver försöka gräva oss upp från skyttegraven, alla fall vad gäller mellan de seriösa debattörerna, glöm de främlingsfientliga och identitetsvänstern, de kan vi politisk komma överens om att politiskt isolera, vill de komma till makten får de söka efter att få majoriteten av rösterna vid nästa allmänna val.

 

Det finns nu två förslag, ett förslag på en sida skyttegravarna och ett på annat. på en annan sida Det enda korrekta förslag jag egentligen sett från de konservativa och pragmatikerna, är det som handlar om att de som inte har korrekta ID-handlingar ska inte få uppehållstillstånd. Problemet med detta är att det inte finns så många andra sätt att ta sig hit utan använda illegala vägar och då måste de oftast använda helt riktiga papper. Därför har vi förslaget från den andra sidan skyttegraven om att en ska kunna söka asylvisum på svenska ambassader, så människor kan få visum för att ta sig hit och få sin sak prövad om de har rätt till asyl. Jag gillar egentligen inte idé om att automatiskt  neka  människor uppehållstillstånd om de inte har korrekta ID-handlingarna, om de ändå har asylskäl och det är sannolikt det är från där de säger, men för att nå någon form av kompromiss kan jag svälja detta. Men då ska Sverige alltså ensidigt införa svenskt asylvisum som går söka på svenska ambassader, kanske begränsat där det finns konflikthärdar, det sker då ingen prövning på ambassaden utan den sker på plats i Sverige.

Hoppas detta kan vara början på slutet på skyttegravskriget.

 

Intressant? migrationspolitik

Mitt mellanår – 2013 som bara gick

Detta skulle egentligen ha skrivit till början av året, då jag vill få en nystart för bloggen och mycket annat i mitt liv, men nu kommer den istället.

Under 2013 hände det mycket, både inrikes och utrikes. Vi har sett mer och mer uppladdning inför detta års supervalrörelse. Vi har sett hur inbördeskriget i Syrien fortsätter kräva människoliv, samtidigt som flera uppmärksammade som ouppmärksammade fall där flyktingar har dött efter dem försökt flytt över Medelhavet till ett Europa som gör allt för stoppa sina medmänniskors självklara rätt att flytta för söka lyckan på nya platser. Vi har sett ett USA som blir mer och mer politiserat än på länge, som lett till budgetkriser och nedstängningar av delar av den amerikanska statsapparaten. Mycket har hänt, även positiva nyheter, där människor stått upp för tolerans och medmänsklighet som i #Kärrtorp i december. För mig personligen har detta år varit ett mellanår, inte så mycket personlig utveckling under 2013, mest personlig förvaltning. Min högskoleexamen står och stampar med den kandidatuppsats som jag aldrig får fart på att göra klart. Med denna så har svårt med gott samvete göra något annat utvecklade, mycket jag vill, men uppsatsen sätter stopp för mig.

Nu har det gått fyra månader på 2014, och jag vill inte att detta år bara ska försvinna utan något i mitt liv inte händer. Året jag fyller ett kvartssekel måste innebära mer än personlig stagnation. Jag kommer verkligen göra allt för få klart denna uppsats, på så sätt kan jag sen med gott samtycke samvete söka mig vidare, oavsett om det blir att ansöka till masterprogrammet i europastudier i Lund eller någon annanstans i Europa, eller bara söka sig ut i världen.

I juni 2014 får vi se vad som faktiskt hände med detta och det får avgöra vad som händer därefter.

Diskussionen om EU:s framtid frånvarande i Almedalen

För femte året är jag närvarande i Almedalen och nu mer än nånsin som representant för en organisation, Unga Européer. Därför bevakar jag de seminarium som behandlar Europas framtid och det är tyvärr som Gustav Fridolin nämnde hans tal igår kväll bara 5 såna seminarier idag, varav 4 anordnas EU-kommissionen. Tidigare i veckan har några andra anordnat kring den ekonomiska krisen och vägen framåt för Europa. Dock skulle det behövas mer och fler vinklar, för endast med en livskraftig debatt kan vi få en legitim lösning på Europas utmaningar. Vi Unga Européer försöker komma med vårt perspektiv med vårt seminarium den 7 juni 09.00-10.00 som alla tendenser att vissa släpar efter i samarbetet och andra fortsätter och gå. Nästa år i valet till Europaparlamentet, där måste det ske en bredd diskussion i alla samhällsskikt föras diskussion om Europas framtid. Detta för en mer transparens och demokratiskt Europa, där den bredda massan faktiskt börjar förstå varför vi har denna gemensamma marknad och dessa gemensamma institutioner. Det ska bli lika självklart som varför vi har en stat.

Vi når aldrig ett perfekt system eller politik som ska föras, men det ska precis som i den nationella politiken diskuteras hela tiden istället för kräva på omförhandlingar eller utträde.

 

Förnyelse i Folkpartiet i Botkyrka

I helgen var årsmöte för Folkpartiet Botkyrka där jag jag bland annat valdes till vice ordförande för föreningen. Årsmötet valde i övrigt en styrelse där 4 av 10 är 25 eller yngre. Mötet beslöt också att vi ska öppna nomineringar i arbetet med att ta fram en kommunfullmäktigelista inför valet 2014. Det känns som detta kommer vara en mycket bra styrelse som är engagerad i topp till tå. Min löften under året är att fortsätta fönyelsearbetet och se till att partiföreningen faktiskt växer, för detta krävs nyare forum än bara gruppmötet där alla medlemmar kan diskutera allmän politik och ideologi. Det är nyckelprocess för att ha många engagerade medlemmar i valet och hitta det utmaningar vi kommer ta fram lösningar för att presentera inför valet i september.

Läs pressmeddelanden från Folkpartiet i Botkyrka om årsmöttet.

Nu kan du nominera till Årets Unga Europé för 2012

Nu är nomineringstid utlyst för Årets Unga Europé. Utmärkelsen ska gå till någon som under 2012 som bidragit till en fördjupad integration mellan unga i Europa och/eller bidragit med något speciellt i den europapolitiska debatten i Sverige. Nomineringstid är framtill den 1 april.

Utmärkelsen utses av Unga Européers förbundsstyrelse och du mailar in din/a nominering/ar till info@ungaeuropeer.se.

#Almedalen 2012 – Europa i fokus

Nu är det dags för Almedalen i år igen och detta är mitt fjärde i ordningen. Under veckan kommer jag fokusera EU-kommissionens representation i Sveriges event och andra event som tar upp Europa, EU och den pågående krisen.  Detta gör som stark Europavän för detta är denna fråga som förtjänar uppmärksamhet, då det starkt påverkar Sverige. Jag gör det också som förbundsordförande för Unga Européer. Du kan följa mitt uppvaktade av dessa frågor på twitter, via @andreasfroby & @JEFSwe.

I övrigt kommer jag dyka upp på seminarium som jag finner intressanta och har tid att gå på efter Europafokus.  Kommer försöka blogga som mycket möjligt.

Läs mitt fullständiga program här.

Omvald förbundsordförande för Unga Européer

I förra helgen valdes jag om som förbundsordförande för Unga Européer. Jag valdes som förbundsordförande i augusti 2011 och glad att jag nu fått fortsätt förtroende att leda organisation, i dess återuppbyggnad.

Europarörelsen i Sverige är inte stor, dock har vi utsikter, om man kollar på våra närmaste nordiska grannländer, som har stora levande rörelse. Detta är mitt visionära mål för denna organisation och under Europaparlamentetsvalet 2014 ska vi vara en betydande kraft som ser till att det faktiskt är en valrörelse om de europeiska frågorna.

Läs pressmeddelande och den politiska plattformen som antogs på årsmötet.