Det borgliga uppdraget och liberala är två olika saker

Under hösten startade SvD debatt kring det nya borgliga uppdraget, genom att exempelvis skriva, ”det handlar inte bara om pengar”. Vilket är helt rätt uttryckt, men sen kommer Anders Lindner ändå in på just sånt som antyder hur man får en ökad långsiktig ekonomisk utveckling. Det är en viktiga aspekt som man bör diskutera, men när man pratar om den borgliga uppdrag, pratar man om vilket uppdrag liberaler och konservativa har tillsammans. Dock finns det betydligt viktigare frågor som handlar om värderingsfrågor som integritet, HBT-rättigheter, globaliseringens sociala aspekt, där är de konservativa i stora drag är liberalismens stora motståndare. Så det gäller för Sveriges liberala krafter att samlas för att diskutera just detta för att få fram ett starkt och tydligt liberalt uppdrag för den för framtiden, som då inte bara handlar om ekonomisk liberalism, där liberalerna kan med all sannolikhet samarbeta med de konservativa när liberalerna gjort sin självrannsakan för sitt nya uppdrag.

Adam Cwejman lyfter ett par intressanta frågor för liberalismens framtid efter vågona av FP och C samgåendedebatten.
1) Finns det ett egenvärde av flera partier som identifierar sig som liberala?
Jag har redan tidigare diskutera denna fråga där jag ifrågasätter behovet med flera liberala partier än ett. Förstås kan det finnas fördelar med flera liberala partier, en del pratar om liberal konkurrens, där flera håller varandra på mattan genom att de liberala väljarna kan säga ifrån om ett visst liberalt parti någon gång avviker från liberal politik. Andra hävdar också att det inte finns en nån gemensam grund för alla liberaler av alla former att sämjas i ett parti. Gemensamma grunden skulle jag säga inte saknas, det beror förstås hur djupt man kollar, den gemensamma grunden är, ganska abstrakt, i äganderätten, som konkret utformas i rätt till privatliv och andra viktiga grundläggande individuella rättigheter. Det kan nog finnas poänger för liberal konkurrens, men i dagsläget känner jag att vi liberaler behöver samlas och ta till vara på vår bredd, för stärka ställningen i svensk politik, men det gäller andra länder också specifikt Danmark där den liberala celldelning har gått långt. Framför allt för att dem liberaler som finns i FP kan marginaleras av det s k batongliberalerna och liberaler i C finns där utan starka rötter än så länge så rädslan till centern kan svänga mot andra spår är lätt att oroa sig för. Därför är en samgående bra för att dessa frihetliga liberalerna kan förstärka sin position i ett ihopslaget parti. Sen är de nog bra för det nya partiet att skapa nära samarbeta med andra liberala små partier, för att försöka hitta gemensamma närmare och därmed övertyga om att det nya partiet kommer bli ett riktigt liberalt så att den liberala celldelning stoppas. Men också föra dialog med utomparlamentariska liberala krafter.
2) Fungerar den nuvarande uppdelningen för att formulera liberala politiska förslag effektivt?
Det går helt klart för båda det mest liberala riksdagspartierna formar ihop liberala förslag ibland, men chansen är att det minskar om batong”liberalerna” respektive bönderna dominera partierna mer och mer. Därför är det som det ser ut nu ett bredare liberalt parti det mest önskvärda. Framför allt kan det finnas en risk allt redan är kört, när FP arbetat fram sitt nya partiprogram och C haft debatt om partiets framtid som inte ledde i en liberal riktning. Därför är det viktigt att den fråga om samgående diskuteras och att ett nära samarbete mellan partiernas liberala krafter samverkar så att det kanske kan förhindra att nåt av partierna väljer en väg där liberalism en gång för alla lämnar partierna.
3) Vad bör framtida liberal politik inrikta sig på, både innanför och utanför de etablerade riksdagspartierna?
I den ekonomiska politiken är liberalismen i dag stark, där som jag nämnt finns det i det borgliga uppdraget. Den ekonomiska liberalismen, en fri marknad är i dag en hegemoni i ekonomisk teori, nästintill. Det finns inget direkt trovärdig teori som uppmanar den, det finns olika typer teorier hur fri marknad kan vara, men inte mer än så. Därför behöver liberaler samlas mer kring värderingar, slåss för bryta ner struktur som stoppar individens fria val, förändra synen på sexualiteten och könen, som än i dag även lyckas påverka lagstiftning. Att göra äktenskap antalsneutrala, stoppa tvångsterileringar av individer som känner på nåt sätt att de måste byta sitt biologiska kön. Sen att stå upp mot en allt intensivare övervakning som motiveras med att skydda grundläggande rättigheter, men egentligen monteras de ner. Vara där som en stark kraft som står för alla aspekter av globalisering, även den sociala, fri rörlighet, öka samarbete internationellt och demokratisering över hela världen. Stå upp emot att samhällen sluter sig. Detta är vad det liberala uppdraget måste fyllas med.

4) Vad saknas i den svenska liberalismen idag inom partiväsendet?
Det saknas ett tillräckligt starkt parti med som har sin dominerade kraft av liberaler. Det behövs för att det liberala uppdrag ska tas på allvar.
5) Saknas det något i den ”borgerliga” idédebatt som Svenska Dagbladet initierat, behövs ett alternativ till denna, kanske även med andra svar?
Som hela inlägget har argumenterat för det behövs en liberal idédebatt om det liberala uppdraget.
6) Vilken framtida väg bör Folkpartiet ta givet att vi kan komma fram till några av svaren på frågorna ovan.
Sammanslagning för att garantera liberalismens fortsätta framgång i FP.

Andra som skrivit om Centerliberalerna; Helen Törnqvist (C) tro på liberal konkurrens, men samtidigt en idédebatt inom Alliansen, tillsammans. Fredrick Federely (C) stödjer tanken om sammangående. Olov Lindqvist (FP) tro inte på idén på grund av historiska skäl framför allt, den liberala idétraditionen saknas i centern, tro inte heller en i ihopslagning skulle leda till ett större liberalt parti, mer ett större moderat parti. Gabrielle Peteri argumenterar på liknade sätt. Martin Hall funderar kring detta. Rasmus Jonlund lyfter fram två specifika frågor, partikulturen som en del andra & sen kulturpolitiken, den sista nämnda så är den inte så svår för LUF har liknade kulturpolitisk ställningstagande. Kolla också in Adam Cwejmam & Magnus Andersson framträdande hos Ohlininstitutet.

det liberala uppdraget;
Jag vill uppmana liberala bloggare att just skriva om det liberala uppdraget (ping Victor Zetterman, Joakim Holmertz, Bawar Ismail, Bonnie Peterson, Christoffer Fagerberg, Amanda Brihed, Annika Beijbom, Mathias Sundin och massa andra andra, skriv!)

Andra som skriver om visioner, liberalism, borglighet, liberala framtidsfrågor

Annonser

2 responses to “Det borgliga uppdraget och liberala är två olika saker

  1. Jag håller helt med om din rubrik. Däremot tror jag inte på din lösning.
    Som sagt, liberalismen kan inte organiseras fram. Det krävs liberalism först. Och den är mycket dåligt företrädd i de två partier du vill slå ihop.
    Hur ser du förresten på (L) ?
    I övrigt inflikar jag ur Olle Wästbergs månadsbrev, som kom idag.
    ” C + fp = 1
    Tanken på en sammanslagning mellan centern och folkpartiet har luftats igen – denna gång av de två ungdomsförbunden. De tidigare kulturella skillnaderna mellan partierna är mindre än förut och åsiktsskillnaderna inte avgrundsdjupa.
    Förra gången det begav sig – i mitten på 70-talet – hade partierna samverkat nära under mer än ett årtionde. Men centern sa till sist nej. Den här gången är det två partier som minskat i val som skulle gåihop. Det finns en risk att ett plus ett blir ett. Debatten dog också snabbt.
    Men tanken är inte ny och lär komma igen. Redan i mitten av 1950-talet inbjöd dåvarande ordföranden i Svenska Landsbygdens ungdomsförbund (CUF idag) Johannes Antonsson till samarbetsdiskussioner. De unga folkpartisterna svarade med en limerick:
    Det var en bonde från Dala,
    som ville samarbetstala,
    men han fick tji
    för vi vill förbli
    radikala och klart liberala.”

  2. Det är rätt så långt, tycker jag, att liberalismen inte kan organiseras, för vissa har valt en utomparlamentarisk väg via tankesmedjor och så vidare. Det är mycket bra, dock uppmanar jag till de som valt den partipolitiska vägen att gå samman. Även om jag skriver tro på att liberal konkurrens kan vara bra också, så är det nu vad den svenska och europeiska liberalismen en enad partipolitisk front för att stärker sin ställning. För att börja med att besvara vad jag tycker om (L), så har uttryckt mig tidigare att jag ser detta som liberal celldelning och att man snart börjar pratar om bokstavsliberaler lika naturligt som bokstavsvänstern. Jag kommer med stor sannolikhet ha stor sakpolitisk överensstämmelse med L:s partiprogram. Dock ser jag en stark liberal opinion inom FP och C, oavsett partiledningarna, i FP:s fall ett partiprogram med stark liberal kärna, som härstammar från 97′ och som nu kommer arbetas om för att möta framtidens frågor. Dock kan det förlora sin liberala själ om inte ett tätare samarbete i idédebatten görs med som gör de liberala krafterna i partierna till den starkast i den debatten. Tro man (L) gav upp för fort, men vill se ett tät samarbete mellan dem och kvarvarande liberaler i C & FP.
    Vad gäller Wästbergs yttra tycker jag, det är en gamla analys som börjar bli mer och mer ålderdomlig. Och som det ser ut nu kommer liberalismens framtid må bättre av att samlas partipolitiskt, därför är det på längre sikt, denna matematik 1+1=3 och ett där celldelning fortsätter kanske resultat blir 0…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s