Category Archives: Uncategorized

S.O.P.A create black-out of Internet

Annonser

Folkpartiet Liberalernas landsmöte 2011 med glada nyheter: Släpp in ungdomsförbunden på skolorna

Nu under denna helg har det Folkpartiet Liberalerna haft sitt landsmöte, där jag närvarat. Där har Liberala Ungdomsförbundet och Liberala Studenter starkt många goda liberala förslag. Där man lyckas köra över PS i frågor kring att politiska partier ska få komma in på skolor. Det är extremt viktigt att Liberala Ungdomsförbundet och andra ungdomsförbund ska få komma på skolor för att på sätt ge eleverna praktisk erfarenhet i demokrati hur diskussion ska föras, nötas och blötas. Därför är det mycket bra att Folkpartiet fattade detta beslut med stor majoritet.

Andra som skriver om detta är Christoffer Fagerberg

Det här med medborgarskap

På Liberala ungdomsförbundets kongress för några veckor sen fattades efter intensiv debatt beslut om att ett test på lagar och regler som ska utföras på svenska ska införas för att bli svensk medborgare. Detta ledde till att det största distriktet, mitt hemdistrikt reserverade sig å det starkaste mot beslutet. Det var nog en av de mer kontroversiella besluten kongressen tog och det var de absolut mest uppmärksammade beslutet i medierna efteråt.

Innan jag  kommer in på min åsikt om test så måste jag säga även om man kritiskt mot test behöver man inte var kritiskt medborgarskap som sådant.  Ja, medborgarskap är av princip selektivt, men måste man göra det mer selektiv genom att införa kunskapstest för dem som inte haft turen att födas som svenska medborgare? Jag kan hålla med om att det är mer godtyckligt i dag med olika tidsgränser beroende vilken del av världen du kommer från. Dock är ju inte tidsgräns per se godtyckligare än medborgartest så länge det är samma tidsgräns för alla. Medborgartest är mer selektivt, då ett test är något inte alla klarar av med tidsgränser klarar alla av.

Ställer mig väldigt kritiskt till medborgarskapstest, som många andra debattörer har poängterat handlar det om att man ställer krav på hen som kommer genom Sveriges gräns, men hen som föds av föräldrar med svensk medborgarskap har det helt kravlöst för att få ha sitt svenska medborgarskap, visst hen har en svensk obligatorisk grundskola att gå igenom, dock kan hen faila det totalt men fortfarande har de medborgarliga rättigheterna kvar.  Även om man då skull ersätta obligatorisk test med obligatorisk kurs,  har man krav på godkänt för att erhålla medborgarskap ställer man högre krav på de som kommit genom Sveriges gräns än de som kommit genom föräldrar med svenskt medborgarskap. Förespråkarna pratar  om att att man blir ”Med ett test motiverar man människor, man förväntarsig resultat och undgår problemet att människor enbart går på en obligatorisk kurs utan att egentligen ta till sig något.”, där har vi också ett argument mot svensk grundskola. Ingen har riktigt förklarat för mig varför bara för man haft tur att födas med föräldrar med svensk medborgarskap så ska man få medborgarskap kravfritt, svaret har bara varit att man redan har har sånt krav, men det har jag redan sagt det har man inte. Om då förespråkarna går fram och säger att testet ska gälla alla  och ingen ska få svensk medborgarskap automatiskt tycker jag man är konsekvent, kommer jag förmodligen ha andra principiella invändningar emot.

Då ska jag också vara principiellt konsekvent, jag är oerhört tveksam till medborgarskapet som idé. Talet om medborgarliga rättigheter och att det ska vara särskilja mänskliga rättigheter, förstår jag inte om jag bor på en geografisk plats ska jag väl få all rätt att påverka det politiska styret där och ingen annan ska göra bedömning om jag ska ha den rätten, lika självklart som jag ska ha rätt att flytta dit. Sen att medborgarskapstest ska fyllas med ett språktest, att det exempelvis bara ska få göras på svenska, blir också fel. Varför är det så självkart att Sveriges språk allt förevigt ska vara svenska? Nej det är ingen självklarhet,  då kan man inte bygga en gemenskap runt det. Av samma skäl är jag emot att svenskan blev officiellt språk i Sverige 2007. Vilket språk som talas ska de facto i Myndighetssverige avgöras vad som är mest praktiskt. Att överhuvudtaget bygga gemenskap eller lägga grund för det från statligt håll är fel. Gemenskap är viktigt att känna, men staten ska inte bygga den. Så jag är emot av principiella skäl medborgarskap, framför allt den härstamningsprincip som det svenska bygger på. Dock kan jag i dagens läge se av pragmatiska skäl varför medborgarskap fyller en funktion,  framför allt så blir det väldigt fel om bara ett land avskaffar medborgarskapet. Frågan måste lösas på global nivå och för det måste världens stater bestå av moderna demokratiska rättsstater, vilket vi  alla vet inte världen består av i dag. Dock kan härstamningsprincip tas bort, dock är det av pragmatiska skäl bra om alla som föds innanför Sveriges gränser blir medborgare och alla andra bara behöver söka det om de vill ha det. Kan finnas skäl för nåt undantag där, dock kan jag inte peka på det nu. Integration tar man som viktigt bit i denna fråga, dock är och ska integration handla om att människor inte ska leva i ekonomisk utanförskap eller på något sätta ofrivillig utanförskap. Därför är förstås SFI viktigt och man ska där erbjudas kurser, om man inte har arbete ska det vara obligatorisk för att få hjälp. I kurserna ska också ingå grundläggande samhällskunskap. Det viktiga slutmål för liberal integrationspolitik är att ingen individ ska vara ofrivilligt utanför  samhället.

Som sista del  av inlägget känner jag behov att ta upp detta med ”svenskhet”, för det har används som viktigt argument för kunskapstest för att på så sätt knyta ”svenskhet” till något annat än kulturellt mm. Jag tycker det också att det är viktigt att få bort detta, men kan det verkligen på något sätt göras med hjälp av staten och är det önskvärt. Ska inte individen helt själv få bedöma när den är  en del av svensk gemenskap eller någon annan gemenskap för den delen, inga andra ska göra det varken grupper av individer eller staten.

Andra om medborgarskap och medborgarskapstest: Simon Hedin Larsson, Alliansfritt 2 Clara Sandelind, Agnes Hedberg, Expressens ledarsida, Anna Ekström, Ulf Bjereld, Niklas Odelberg, Absolute Banana. André Nilsson, Bawar Ismail, Benny Lindholm, Adam Cwejman

Läs andra bloggar om medborgarskap, medborgarskapstest,integration, människorätt, det öppna samhället

Turkiska valet – vad händer nu?

Var ett tag sen jag skrev här på bloggen, nu är det väl dags att komma igång igen. I går var det val i Turkiet, det har både beskrivits som en demokratisk framgång i landet och sen har rapporter från valobservatör att polis gick till angrepp, med vattenkastare och pepparspray, firande folk i sydöstra Turkiet, för framgångarna för det kurdiska partiet BDP. Det är förstås ytterst tragiskt att detta sker, något ännu mer är hur exempelvis svensk-turkar bortförklarar detta med att det är upplopp som startas, hur det skett hot från terrororganisation PKK om attacker och att kurder ska rösta ”rätt”. Vilket förstås är djupt problematiskt, men på vilket sätt rättfärdigar detta att man stoppar fredligt firande som sker i övrigt Turkiet just i det sydöstra, kurdiska delarna av landet? Jag hoppas verkligen själv att detta kan utredas på djupet och det inte i framtida val sker igen. Vill se ett fullständigt demokratiskt Turkiet i EU, de behövs. De skulle vara en mycket värdefull brygga till Mellanöstern för Europa.

skriver gör också EU-minister Birgitta Ohlsson

Debatt om FP+C, äntligen!

Jag tidigare gett indikation på den här bloggen att jag stödjer en sammanslagning. Blev därför glad när jag såg att Liberal Debatt hade ett temanummer om centerliberalerna där de både för fram fördelar och nackdelar med samgående. De utformar symboler och namnet centerliberalerna som jag själv nämnt här på bloggen. Innan detta temanummer tog också Ohlininstitutet upp detta i den eftervalsanalys dem skrev för Folkpartiet.

Adan Cwejman började denna vecka att uppmana till debatt i frågan

Klokt vore att vi påbörjar den här debatten nu och inte om tre år. Därför välkomnar jag alla inlägg på det här temat. Bör vi slå samman partierna? Varför? Varför inte? Vilka problem har liberala partier i alliansen? Gemensamma listor? Valsamverkan? Hur skulle ett gemensamt parti se ut?

Där uppmanar han olika C- och FP-bloggare att kommentera denna fråga bland annat mig.

Nu under veckan har det förts ett gäng resonemang i denna fråga. Joakim Holmertz har skrivit om svårigheterna när väl partierna slås, alltifrån synen de har på varandra, hur listorna ska sättas första valet för det kan finnas en sannolikhet att de gamla bekanta från de tidigare partierna håller varandra bakom ryggen. Vilket är mindre bra för partiet. Dock så stödjer han tanken då han konstatera att de frihetliga liberaler skulle stärka sin ställning. Bawar Ismail skriver också om det i ett inlägg där han förklarar positiv och smått går in på politiska områden delar partierna. Dock tro han inte på att partikulturerna blir något större problem. I ett annat inlägg fördjupar han just den problematiken med partikulturerna och säger att det olika kulturerna skulle vara en tillgång i utformade av partiets politik. Hanna Wagenius som tycker den liberala splittringen är problematisk, samtidigt som det finns stora hinder för en sammanslagning, synen på varandra mellan partierna. Emil Källström tar också hur detta skulle gynna liberalismen, men att just misstroende mellan partierna kan ställa till det rejält. Sebastian Hallén skriver om svårigheter och syftet inte ska vara bedriva mittenpolitik, därför är heller namnet Centerliberalerna mindre bra. Mot samma håll skriver Niklas Frykman, dock är ju båda positiva. Det finns förstås andra tongångar Catrine Norrgård är emot idé som vilar på både att FP akademiker, kärnkraftsvänner & EU-vänner, C bönder, kärnkraftsmotståndare & euromotståndare. Dock tro ju inte jag att dessa frågor är av någon avgörande betydelse, kärnkraften löst, EU-motståndet börja sakta men säkert dö ut i C. Sen det där med bönder är mer något fördomsfullt som måste se att det inte stämmer. Filip Wästberg skriver positivt om en sammanslagning där en början på mer öppna processer i interna val. Per Ankersjö är skeptiskt just på föraktfulla synen som finns mellan partierna.

Adam skriver om andra som skriver om idéerna.

Kom också och lyssna på Ohlininstitutet där Adam Cwejman och Magnus Andersson diskuterar frågan om en sammanslagning av moderpartierna. I dag skriver de också på Newsmill på temat.

Jag skulle väcka en idé hur man sakta men säkert kan öppna för en sammanslagning. Det är att vid nästa EP-val 2014 ställa upp under gemensam lista då man redan i dag tillhör samma partigrupp och alleuropeiska parti ELDR, man skulle också ställa upp under den gemensamma beteckningen. Det ska skulle kunna vara en utmärkt sätt och komma varandra närmare att bedriva valrörelse tillsammans. Därefter tro jag större steg mot ett gemensamt parti 2018.

Uppdatering: Christoffer Fagerberg kommentera kring Sanna Raymans anklagelse mot Adam Cwejman & Magnus Andersson om ”nånannanismen” vilket är en absurd anklagelse, vilket Christoffer poängtera, för att det finns mycket svårt för ungdomsförbund som är knutna till olika partier att gå. Kommer någon av partierna var villiga att stödja ungdomsförbundet? Victor Zetterman skriver om svårigheterna för en sammanslagning och vad han tro behövs för det ska ske.

Andra som bloggar på temat Centerliberalerna, Folkpartiet Liberalerna, Centerpartiet, Liberalism

Året som gått

Nu har ett nytt år börjat och jag hoppas att detta blir omstart för mitt bloggande för under hösten försvann detta alldeles för mycket  från min agenda. Som mycket annat, även studierna, men nu har jag återfunnit ny energi (energikällan hemlig), Dock har jag skrivit en del under 2010 innan hösten för det var då mitt bloggande kom igång på allvar, framför allt så bedrev jag valrörelse på bloggen framtill sommarens slut. Här kommer lite godbitar.

Ett av dem första inlägg som kom upp handlade om min min personvalskampanj, går man tillbaka och ser, sen kollar på resultat var planering lite overkill; det blev ingen dörrknackning, kampanjkicikoff, kampanjmaterialet från FP blev över. Min första persinvalskampanj gick inte som jag tänk mig. Men jag är 100 gånger mer fylld av kampanjerfarenheter, så nästa gång så!

Senare gav jag mig också in sjukförsäkringsdebatten och redde ut vad jag tyckte, står för varenda ord. Dock är det nu bra att det lyfts fram att det behövs förändringar som gör att människor fastnar mellan stolarna för en alltför enkel reform av en komplex fråga.

Det uppstod också debatt kring det öppna samhällets försvar, i början av 2010. I denna debatt la jag mig i med ett inlägg som verkade få en stor uppskattning.

Jag har också försökt med bloggade att få upp Europa på valrörelsens agenda och varför Euron faktiskt fortfarande är bra. Där också visat att jag tycker EU gör dåliga saker en hel del.

Jag valdes in som styrelseledamot för Människorärttsnätverket Svart Måndag, kändes bra. Dock synd att jag inte lagt ner tillräckligt på detta. Framför allt då jag senare valdes till förste vice ordförande.

Den republikanska frågan har också varit het på bloggen, mest på grund av bröllopet.

Under året har jag också blivit invald i SöderS kårfullmäktige. Det känns kul och spännande att fått inblick i kårlivets innersta rum.

Det har skrivit om en del annat och under hösten har skrivit om valanalys, ändrad ståndpunkt gällande delning av Botkyrka , tendenser av liberal celldelning som jag tycker är sorgligt. Sen också startande av Unga Republikaner. Det finns en del annat jag gärna tagit mig tid jag velat kommenterat under hösten, då wikileaks, vilken ni kanske kan lista ut vad jag står i med tanke på texten till höger.

God fortsättning på detta bloggår 2011!

Andra med årskrönikor Bawar Isnail, Fredrik Antonsson aka. tokmoderaten

Läs andra bloggar om årskrönika, 2010, blogg,

Ingen delning av Botkyrka

Tidigare har jag uttryckt mig stark för en delning av Botkyrka, där de norra och södra delarna ska gå skilja vägen. Där har mitt starkast argument varit att det är en stor splittring mellan dessa delar, framför allt då politiskt, den splittring har förstärkt av val 2010 resultat. Ändock har jag ändrat mig och ser inte en delning som en optimal lösning längre. Hela kommunen måste få en ändrad politisk riktning där som ett steg att ena den mer, framför allt  gör något utanförskap i kommun och integrationsproblem. Det utan att andra kommundelar känner sig bortglömda när resurser fördelas.

En politik där varje kommundels problem får de resurser de behöver för en förbättring. Då kommer vi finna en mer enad kommun. Som det dock ser ut i dag har Tullingepartiet fått över 40 % i Tullinge, därför måste det som jag hävdas vid valet 2006 genomföras en oberoende utredning vad det skulle innebära för  Tullinge att bli egen kommun och sen genomföras en folkomröstning. Det kommer jag hela tid på alla möjliga sätt lobba för att det händer så fort som möjligt.

Andra som skriver Botkyrka, Tullinge, Tullingepartiet, kommundelning