Min regering och regeringsförklaring

I dag öppnar riksdagen med traditionell pompa och ståt. Där kommer nu det alla har väntat på Fredrik Reinfeldt läser upp regeringsförklaringen och presenterar regeringens sammansättning. Det har spekuleras mycket om vilket som kommer få gå och eventuella överraskningar, men nu tänkte jag presentera vad jag hoppas är grunderna för regeringsförklaringen och hur regeringen kommer se ut. På ett realistiskt sätt förstås.

Regeringsförklaringen

Regeringen kommer fortsätta EU-arbetet som ser till att vi är en del av den aktiva inre kärnan av EU. Där regeringen kommer ta ansvar nu när risken för terroristattacker i Europa ökar, men samtidigt stå upp för de frihetliga ideal som byggt Europa dem senaste 60 åren. Där alla mörka krafter som kräver isolation och inskränkningar i våra friheter ska motarbetas. Vi ska visa att dessa åtgärder inte behövs och är kontraproduktiva. Ett ökat samarbete mellan EU-länderna när det gäller dessa frågor är önskvärt för att få en effektiv och frihetlig politik och att EU öppnare för samarbete med utomstående länder. Där är också miljön en viktig fråga för denna fråga kan inte lösas på något annat sätt än att man samarbetar globalt. Därefter måste också arbetslinjen föras vidare så att alla sorters jobb i Sverige på en längre sikt har en framtid i Sverige.  Detta för att vi ska kunna få bort människor från det utanförskap de lever i dag som är en grogrund för de mörker krafter vi sett växt i Europa.

Regeringen

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) som ledare för största allianspartiet är denna post självklar plus att han sköter arbetet väldigt bra

Vice statsminister/utbildningsminister Jan Björklund (FP) som ledare för den näst största allianspartiet är vice statsminister en viktig symbolpost att få. Med att han får fortsätta ha arbeta för förbättra skolan till en av de bättre i denna globala värld.

Finans- och finansmarknadsminister Anders Borg (M) helt självklar på den posten så länge det inte blir en renodlad folkpartiskt majoritetsregeringen. Därför borde han förstås ta ett helhetsansvar över finansfrågorna.

Bostadsminister, kvar blir bostadsminister, bostadsfrågor tycker jag är tillräckligt viktiga att dem ska prioteras en egen ministerportfölj.

Utrikesminister Carl Bildt (M), sköter arbetet utmärkt, med hans kontaktnätverk kan man inte låta honom gå, därför får han sitta tills han tröttnar.

Biståndsminister Birgitta OhlssMon (FP), dock vill jag helst ha henne på Bildts plats, men det är inte alls realistiskt, för som sagt har Bildt ett nätverk som inte går att mista. Men att placera Birgitta innanför UD:s väggar är bra väg dit när Bildt tröttnar.

Handelsminister Ewa Björling (M), finner varken rätt eller fel, kanske på grund av att posten gör henne osynlig, men det tyder på att arbetets sköts bra i sin helhet.

Justitieminister Maria Abrahamsson  (M), Nu är det dags att göra sig av med övervakningsiveri som ett villkor för denna post. Därför skulle Maria passa utmärkt.

Miljöminister Andreas Carlgren (C), centern förtjänar att behålla denna post och Andreas Carlgren har sköts bra under dessa fyra år.

Näringsminister Maud Olofsson (C), här behövs Maud för hon pressar på för att det ska ske radikala regelförenklar och andra tillväxtfientliga lagar och skatter ska minska.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) en gång ett bondeparti alltid ett bondeparti.

Infrastrukturminister Annie Johansson (C) framtidspolitiker för centern och någon som har starka drivkrafter i dessa frågor.

Integrationsminister Jasenko Selimovic (FP) det behövs någon som står för det öppna samhället, men belyser det problem som finns i integrationspolitiken och har starka förslag för att rätta till dem. Rätt man på rätt post!

Försvarsminister Allan Widman (FP) Folkpartiet har tagit över dem som håller ihop de naiva fredsaktivisterna när det kräver avveckling av svenska försvaret och som står upp tydligaste för internationell militärt samarbete. Därför Allan rätt man.

Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) nä4 tillsattes för inte alls så länge sen var helt rätt man, kan inte medieman. Men rätt kompetens och erfarenhet för detta område.

Jämställdhetsminister, enligt min valmatematik så har bara moderaterna och kristdemokraterna rätt till fler ministrar på min lista som jag hittills fördelat. Men jag hittar ingen bland dessa jag tycker passar.

Socialminister Göran Hägglund (KD), för att vara kristdemokrat  har han hela tiden varit rätt man på rätt post, nu även när han öppna om för reformer för att förbättra HBT-personers situation på detta område.

Kulturminister, denna post borde ges till någon som har Cecilia Stegö åsikter och för matematiken ska stämma ska det vara en moderat. Så min alternativ regeringen är någorlunda realistisk.

Migrationsminister Caroline Szyber (KD), nu försvan jagn kanske från det realistiska, men jag tycker det är bra om nu får en kristdemokrat som mer än vad Billström stå upp för vad den humana flyktingpolitik. Vilket är viktigare än tidigare att göra.

Arbetsmarknadsminister, jag känner att det inte finns alternativ bland de realistiska alternativen, för  arbetsmarknadspolitik måste göra en radikal ändring. Moderaterna omsvängningar i denna fråga är alltså inte bra för det förändringar som är nödvändiga. En centerpartist eller folkpartist är det enda passande.

Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD), även om jag gärna petar folkhälsoärendet från regeringens arbete överhuvudtaget.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristiansson (M), skulle lätt ta dessa fråga och var en bra mediehanterare

Det blir totalt 22 ministrar i önskeregering med realistisk touch.
Jag vet att moderaterna inte fått tillräckligt förhållande till valresultat och småpartiet fått fler än vad de borde fått, men jag hoppas den moderata ledning är så smarta och generösa som de moderata bloggarna är som förstår att det är nödvändigt, för att hålla ihop Alliansen.

Andra som skriver om sin regeringsförslag
Muzaffer Ûnsal, Fredrik ‘tokmoderatenä Antonsson,

andra som skriver regeringsförklaringen, regeringen, ministrar,

Se upp här kommer Alliansbloggare!

I måndags hölls en bloggträff för Alliansbloggare. Det var 35 drivande personer/bloggare som var där och hade idéer hur vi kan samordna oss efter att sett hur det ser ut i svärmen av politiska bloggare, vi folkpartiska bloggarna har en hyfsad samordning, centerbloggare därefter och det fanns en viss blandning av länkningar mellan center- och folkpartister. De moderata bloggarna är dock mer utspridda, en del starka, men nätverkande dem emellan är inte de bästa, sen KD-bloggare där det mer är ett undantaget som bekräftar regel.

Detta möte visade dock att det finns en mycket stor drivenhet till förbättring och den kommer komma. Nu har vi startat bloggnätverket Alliansbloggare, så Netroots kommer snart märka sig undanknuffade. För bara på en dag, nätverket hade sin födelse (som tokmoderaten skriver om) måndags och började tas om hand igår, har intresset blivit enormt stort, i det system vi använder finns det en begränsning antal inbjudning på en dag. Den kom vi upp till ganska snabbt och nu växer bara Alliansbloggare, bloggnätverkets bloggmamma Amanda Brihed drunknar i förfrågningar. Är du Alliansvän och bloggare? Då är det självklart att du ska gå med, kontakta då Amanda Brihed och säg ditt namn, email och blogg-url.

Alliansbloggare består av individualister och det är våra olika uttrycksformer som är vår stryka vi är förenade i (vår) mångfald, till skillnad från Netroots som är kollektiv deg. Därför vinner vi bloggvalet, vi är de som spelar roll!

Uppdatering: Senare har nu också Markus Berglund (C) skrivit om den här bloggträffen.

Andra bloggar om Alliansbloggare, Netroots, Alliansen, vänsterexperimentet, val 2010, sociala medier