Ingen ”kompromiss” som är acceptabel

I dag släpptes nyheten att kravet på sterilisering vid könsbyte kommer vara kvar efter att KD fått med sig de andra borgliga partierna på detta, det som ändras i lagen att man måste vara svensk medborgare och ogift för att få genomgå. Det är bra ändringar, men den största frihetsinskränkningen behålls fortfarande, tvångsteriliseringen vid könsbyte.  Detta gör att de andra förändringar är mer kosmetiska då kravet på vara ogift varit en ”miss” från när man införde könsneutrala äktenskap.

Därför är det helt  oacceptabel att regeringen göra detta och att de andra allianspartierna låter KD bestämma. Centerpartiet och framför allt Folkpartiet Liberalerna med Barbro Westerholm i spetsen borde vägrat något annat än att tvångsteriliseringen slopas och sagt om ni inte går med på detta går det via ett utskottsinitiativ där det finns majoriteten med hjälp av oppositionen.

Att den största HBT-förkämpen Barbro Westerholm kallar detta för något vi: ”Det här kan man leva med”. Kan vi verkligen det? Möjligtvis kan jag och Barbro och många andra som inte står inför detta eller har drabbas av. De många människor som har drabbats eller står inför detta, kan med största sannolikheten, inte leva med det.

Jag är liberal, medlem i Folkpartiet Liberalerna och alltid tyckt Alliansen varit bra för Sverige och dess befolkningen. Alliansen innebär kompromisser och där får man leva med att inte alltid få som man vill, men någonstans måste gränsen gå för hur mycket man accepterar. Detta gränsen har nu nåtts, så liberala ledamöter i Alliansen se detta och gör ett utskottsinitiativ. Så snälla Barbro, vet att du är en av dem klokast i Riksdagen, so do it!

Gammelmedia: DN, DN 2, Sydsvenskan, SvD,

Nya medier: Beeelzebjörn, Nyheter 24, Christoffer Fagerberg

Andra om detta: RFSL, Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm

Löftesbrott! Vänta er storm igen

Nu har regeringen tillsammans med socialdemokraterna kommit överens om att nu ge Säpo tillgång till FRA-shoppen där man får tillgång till signalspaningen. Detta var den integritetsstärkande som kom av FRA-stormen för att få med sig det kritiska riksdagsledamöterna som var var beredda att riva upp lagen om inte regeringen var beredda att göra nåt.

FRA-lagen är i sin konstruktion extremt farlig för vårt fria och öppna samhälle, ett steg som Ipred och datalagringsdirektivet. Där det tillsammans leder oss till ett övervakningssamhälle, ett ofriare och ett mer stängt samhälle. Kompromissen var en väldigt lite förbättringar och den lilla förbättringen vill nu regeringen och socialdemokraterna helt riva upp och ge Rikskrim och Säpo tillgång till signalspaningen. Över våra mail, sms och annan digital kommunaktion.

Regeringen bestås ha två liberala partier, med en av partiledarna från dem som var en av de kritiska rösterna från FRA-stormen 2008. De måste stå upp för sina liberala ideal och stoppa den förändring. För försvaret av vår frihet.

Sen tro de att det räcker att ha en allmän integritetsutredning för förberedda den på andra områden, den är ju redan övergiven med FRA-lagen. Varför låtsas som det inte är så?

Läs Mark Klambergs frågor till Regeringen och Socialdemokraterna ang. deras överenskommelse. Se också Henrik Alexandersson. Läs Tove Henriksson på Frihetligt, som ideologiskt på klart sätt varför detta är fel.

Se vad jag skrivit tidigare om FRA-lagen

11 september 2001 – dagen som förändrade mig och världen

I dag är det den 11 september 2011, tio årsdagen på den allvarligaste attack på de fria samhället som skett på länge. Den förändrade och påverkade också ett helt decenniums skeenden på politisk, kulturellt och ekonomisk plan. Politiskt så ökade man kontroll över människors vardag, privatlivet har krympt till förmån till offentlig kontroll. Det var den direkta reaktion och efterföljande årens reaktion på attackerna den 11 september 2001. Nu i efterhand har vi alla de här kontrolllagarna, men samtidigt har politikerna lärt sig hantera liknade attackerna det senaste året, ett exempel är Jens Stoltenberg, Norges statsminister som efter attacken på Utöya och i Oslo var tydlig med att det är viktigt att vi nu står upp för det öppna samhället. All de människor som dog och drabbas direkt på olika sätt ska i dag hedras och det hedras bäst genom att vi står upp för öppenheten och demokratin och inte bryter ner den som terroristerna var ute efter.

Den dag var också av stor betydelse och förmodligen ödesdag i mitt liv. Jag minns fortfarande hur jag satt och kollade på nåt på teve efter skolan och min mamma kommer hem och  byter kanal och då ser jag hur ett plan har flugit in i World Trade Center och sen tro jag också jag ser hur nästa plan flyger i nästa torn. Detta ögonblick i historien fick mig att vakna, som tolvåring pojke, mitt samhällsintresse väcktes där. Från den dagen gjorde jag en daglig nyhetsbevakning.  Två år senare november 2003 gick jag med i Folkpartiets ungdomsförbund, Liberala Ungdomsförbundet, där började också min politiska utvecklingen. Där är jag fortfarande medlem och aktiv efter 8 år, i åtta år har har jag ägnat stora delar av min vakna tid åt politik och detta förbund och även sen 2006 partiet också.

Detta är exempel på, från även mitt egna personliga plan, hur 11 september 2001 har påverkat en helt decennium. Och det kommer sätta en prägel långt framöver tills nästa stora milstolpe kommer för mänskligheten och efter detta kommer också denna period att klassificeras av framtidens människor. Vad den kommer kallas kan man aldrig veta när man är i mitt in den, man måste först se det absolut slutgiltiga resultat av det.

Den dag har jag ägnat en stor del av dag att tänka på offren från 11 september 2001.

Läs mer från andra bloggar på 9/11 Marcus Rosander , Mathias Sundin, Bawar Ismail, Tokmoderaten, Frihetssmedjan, Bonnie Peterson, Johnny Munkhammar, Peter Andersson

Nätverket Libereko

I går närvarande jag på ett första föredrag om liberal ekonomisk politik med efterföljande diskussion . Föredraget hölls av Magnus Henrekson, som kom med ett antal aha-upplevelser, men också mer av bekräftade av vilken politik som måste föras. Det huvudsakliga är hur vi inte får ha en politik som missgynnar att folk flyttar till urbaniserade områden,  som görs för att det är det mest gynnsamt för en själv. Det är också bra för den ekonomiska utvecklingen. Bland aha-upplevelserna var det att Sverige har per capita mer företagare än USA. Dock det som saknas är företags chans att växa som jag sedan tidigare känner till. Sen är fokuseringen på åldringsproblemet, att allt färre ska betala för allt fler, inte det akuta behovet utan antalet i strukturellt utanförskapet. En ganska rolig aha-upplevelse var att hälften av alla företag med mindre än 50 anställda inte har kollektivavtal. Det känns skönt att det går att verka utan detta avtal i Sverige, men sorgligt att man blir chockad att de går. Det var en intressant och kommer definitivt närvara på mer av detta nya nätverkets träffar.

Det behövs framför allt en liberal ekonomisk politik, i dag är det teknokrater som styr den ekonomiska politiken där statsbudgetens balans är målet för all ekonomisk politik. En liberal ekonomisk politik måste betona att varför alla ska ha arbete är för att de själv ska få större frihet över sina liv genom att ett större ekonomisk utrymme att kunna göra det man vill spendera sitt liv på. Sen är det viktigt att få till en liberal storstadspolitik, Folkpartiet Liberalerna i Stockholms län behöver ta ställning för en mer avreglerad bostadsmarknad, en mer utbyggd infrastruktur i Mälardalsregionen.

Läs Per Altenbergs Brännpunktartikel i SvD, som är en av grundarna till det nya nätverket.

Debatt om FP+C, äntligen!

Jag tidigare gett indikation på den här bloggen att jag stödjer en sammanslagning. Blev därför glad när jag såg att Liberal Debatt hade ett temanummer om centerliberalerna där de både för fram fördelar och nackdelar med samgående. De utformar symboler och namnet centerliberalerna som jag själv nämnt här på bloggen. Innan detta temanummer tog också Ohlininstitutet upp detta i den eftervalsanalys dem skrev för Folkpartiet.

Adan Cwejman började denna vecka att uppmana till debatt i frågan

Klokt vore att vi påbörjar den här debatten nu och inte om tre år. Därför välkomnar jag alla inlägg på det här temat. Bör vi slå samman partierna? Varför? Varför inte? Vilka problem har liberala partier i alliansen? Gemensamma listor? Valsamverkan? Hur skulle ett gemensamt parti se ut?

Där uppmanar han olika C- och FP-bloggare att kommentera denna fråga bland annat mig.

Nu under veckan har det förts ett gäng resonemang i denna fråga. Joakim Holmertz har skrivit om svårigheterna när väl partierna slås, alltifrån synen de har på varandra, hur listorna ska sättas första valet för det kan finnas en sannolikhet att de gamla bekanta från de tidigare partierna håller varandra bakom ryggen. Vilket är mindre bra för partiet. Dock så stödjer han tanken då han konstatera att de frihetliga liberaler skulle stärka sin ställning. Bawar Ismail skriver också om det i ett inlägg där han förklarar positiv och smått går in på politiska områden delar partierna. Dock tro han inte på att partikulturerna blir något större problem. I ett annat inlägg fördjupar han just den problematiken med partikulturerna och säger att det olika kulturerna skulle vara en tillgång i utformade av partiets politik. Hanna Wagenius som tycker den liberala splittringen är problematisk, samtidigt som det finns stora hinder för en sammanslagning, synen på varandra mellan partierna. Emil Källström tar också hur detta skulle gynna liberalismen, men att just misstroende mellan partierna kan ställa till det rejält. Sebastian Hallén skriver om svårigheter och syftet inte ska vara bedriva mittenpolitik, därför är heller namnet Centerliberalerna mindre bra. Mot samma håll skriver Niklas Frykman, dock är ju båda positiva. Det finns förstås andra tongångar Catrine Norrgård är emot idé som vilar på både att FP akademiker, kärnkraftsvänner & EU-vänner, C bönder, kärnkraftsmotståndare & euromotståndare. Dock tro ju inte jag att dessa frågor är av någon avgörande betydelse, kärnkraften löst, EU-motståndet börja sakta men säkert dö ut i C. Sen det där med bönder är mer något fördomsfullt som måste se att det inte stämmer. Filip Wästberg skriver positivt om en sammanslagning där en början på mer öppna processer i interna val. Per Ankersjö är skeptiskt just på föraktfulla synen som finns mellan partierna.

Adam skriver om andra som skriver om idéerna.

Kom också och lyssna på Ohlininstitutet där Adam Cwejman och Magnus Andersson diskuterar frågan om en sammanslagning av moderpartierna. I dag skriver de också på Newsmill på temat.

Jag skulle väcka en idé hur man sakta men säkert kan öppna för en sammanslagning. Det är att vid nästa EP-val 2014 ställa upp under gemensam lista då man redan i dag tillhör samma partigrupp och alleuropeiska parti ELDR, man skulle också ställa upp under den gemensamma beteckningen. Det ska skulle kunna vara en utmärkt sätt och komma varandra närmare att bedriva valrörelse tillsammans. Därefter tro jag större steg mot ett gemensamt parti 2018.

Uppdatering: Christoffer Fagerberg kommentera kring Sanna Raymans anklagelse mot Adam Cwejman & Magnus Andersson om ”nånannanismen” vilket är en absurd anklagelse, vilket Christoffer poängtera, för att det finns mycket svårt för ungdomsförbund som är knutna till olika partier att gå. Kommer någon av partierna var villiga att stödja ungdomsförbundet? Victor Zetterman skriver om svårigheterna för en sammanslagning och vad han tro behövs för det ska ske.

Andra som bloggar på temat Centerliberalerna, Folkpartiet Liberalerna, Centerpartiet, Liberalism

I dag är dagen för en europeisk kulturnatt!

Detta datum i den europeiska historien är en stor dag, både för hemska händelser och glädje. Denna dag 1938 så skedde kristallnatten som var starten på den förintelse där 6 miljoner människor, som var judar förlorade sina liv, plus även ett antal andra miljoner som homosexuella, romer och så vidare. Detta är också dagen då den mur som delade Berlin rivits ner och staden öppnades upp, dock är det också en dag då de tragiska bombningarna av bron Stari Most i Bosnien som delade den bosniska stadens etniska grupper. Därför kommer vi som ingår i Folkpartiet Stockholms läns EU-nätverk, EU-liberalerna att samla till en ljusmanifestation där vi tänker marschaller för att minnas detta, delar ut bullar och kaffe. Vi hoppas som många som möjligt vill komma för att ta ställning för de öppna samhället och införa en tradition i vit mörkret då tyvärr många från Europas mörker krafter har många manifestationer i historisk glömskhet, för intolerans. Detta hoppas vi ska bli en europeisk kulturnatt nästkommande år, som Stockholm Stad anordnar med flera, så vi kan fylla vintermörkret med ljus. Vi måste påminna om historien och aldrig glömma Europa mörkaste historia som faktiskt har skett under vår livstid. Om det menas allvar med ”aldrig mer” måste alla veta vad som har hänt och där vi alla ett ansvar!

Så är du internationalist och Europavän så hoppas jag vi ses mellan 16.30 till 18.00 utanför stadsteatern mittemot Wayne’s Coffee på Drottninggatan!

Läs också Pernilla Bergqvist, Victor Zetterman

Andra som skriver om kristallnatten, berlinmuren, bron Stari Most, europeisk kulturnatt

Dag präglas av tentapluggande & FP-möte

I dag kommer jag ägna större delen av dagen åt att plugga inför morgondagens tenta i politiska system. När jag inte ser till att göra detta, blir det att gå på förbundsmöte för Folkpartiet Liberalerna i Stockholms Län, där huvudsakliga uppgiften är att välja nya landstingsråd. Det känns med stor säkerhet att Birgitta Rydberg blir återvald, vilket känns skönt för hon har gjort mycket bra arbete.  Sedan vet vi sen tidigare att Maria Wallhager inte fortsätter som landstingsråd, så där blir spännande och se vem som tar över.

Det närmaste timmar blir det nu alla fall mer funderingar kring tentan än något annat.

Det blir plugga tenta hela dagen, istället för att fick höra att förbundsmötet är flyttat till söndag!

Andra som bloggar om tenta, folkpartiet liberalerna, landstingsråd

Den liberala celldelning, död eller framgång?

Nu håller det för fullt på att bildas ett ytterligare liberalt parti i Sverige, Liberaldemokraterna som det redan verkar finnas en variant av, den celldelning känner man igen från 1900-talets början och till vår tid inom den socialistiska rörelsen. Nu börjar detta också bli ett faktum för den liberala rörelsen. I dag har liberalismen i Sverige två riksdagspartier, Centerpartiet och Folkpartiet Liberalerna, plus att det finns några liberaler inom miljöpartiet, socialdemokraterna och Moderaterna. Sen klassiska liberala partiet utanför riksdagen, som sägs ha kostat Alliansen valsegern. Nu håller det på att bildas ett fjärde, visst kan man tala om att Centern, lämnat själ med integritetsdebatten och Folkparitet är vilsna i sin utspel ibland, men grunden så är dessa partier liberala och har en stark liberal opinion i partierna. Jag tror på ett samgående mellan C och FP, det kommer inte i ett första slag göra partier ”tillräckligt” liberala, men som Adam Cwejman skriver partipolitik går inte snabbt, men vi kommer ha en starkare krafter tillsammans driva viktiga liberala kärnvärden om integritet, människorätt med mera. Detta kan på längre sikt locka de liberaler som existera som enklaver i de andra partierna komma över till detta parti.

Nu har jag dock ingen vetenskaplig bevisning på att det bara faller ut ont av detta parti, men som det känns nu kommer detta ledda till en röstsplittring för de liberala krafterna som gör att Alliansen som är det enda närmast realistiska alternativ som finns för inflytande av liberal politik och att vi fastnar med vänsterflum istället. Men det kan också leda till, som företrädarna verka hoppas på, att det kan komma in och ta så många röster att det ger en signal för de stora liberala partierna att skärpas sig. Men just nu går jag på detta kommer vara negativt för denna liberala rörelsen. Tur att halva Liberati stannar kvar i FP alla fall!  Men jag önskar en god vän att lycka till alla fall, Amanda Brihed!

Marcus Persson (C) föreslår en ihopslagning av C och FP. Hanna Wagenius skriver hur beklagligt att halva Liberati lämnar FP.

Andra som plugga om den liberala rörelsen, centerpartiet, folkpartiet liberalerna, liberaldemokraterna, liberaldemokratiska partiet, klassiskt liberala partiet, liberati, centerliberalerna

Yttrandefriheten och demokratin och fått sig en törn

I våras skrev jag om Pavlina Ekdahl som är medlem i Liberala Ungdomsförbundet (LUF) som blev utsatt av vänsterextremister som hotade henne för att hon bodde som liberal i den uttalade socialistiska nationen Småland i Lund. Vilket jag då fördömde hårt och skrev om tydligt detta visar vilken syn socialister har på demokrati, enligt dem så är det helt rätt att ge sig på människor som inte delar deras värderingar.

Detta hemska är nu att detta hot med mera har fortsatt för Pavlina under hösten, vilket gjort det ohållbart för henne att bo kvar där. Detta är en törn för demokratin och yttrandefriheten, vi har förlorat lite av demokratin genom detta. Jag förstår varför hon flyttar, men att stämning varit sådan att hon var tvungen låta våldet vinna är ett hemskt tecken för våran demokratin, kan man inte ens få stå upp för sina åsikter och värderingar så vilar den svenska demokratin på en svag tråd. Därför uppmanar jag alla som läser detta att stå upp för demokratin genom sprida detta vidare, på din egen blogg, i forum, på facebook och/eller twitter. Oavsett vilken åsikt du har politisk, måste vi visa att vi står bakom att alla ska få yttra sin egen åsikt!

Andra som bloggar om demokrati, politiskt våld, socialism

Min regering och regeringsförklaring

I dag öppnar riksdagen med traditionell pompa och ståt. Där kommer nu det alla har väntat på Fredrik Reinfeldt läser upp regeringsförklaringen och presenterar regeringens sammansättning. Det har spekuleras mycket om vilket som kommer få gå och eventuella överraskningar, men nu tänkte jag presentera vad jag hoppas är grunderna för regeringsförklaringen och hur regeringen kommer se ut. På ett realistiskt sätt förstås.

Regeringsförklaringen

Regeringen kommer fortsätta EU-arbetet som ser till att vi är en del av den aktiva inre kärnan av EU. Där regeringen kommer ta ansvar nu när risken för terroristattacker i Europa ökar, men samtidigt stå upp för de frihetliga ideal som byggt Europa dem senaste 60 åren. Där alla mörka krafter som kräver isolation och inskränkningar i våra friheter ska motarbetas. Vi ska visa att dessa åtgärder inte behövs och är kontraproduktiva. Ett ökat samarbete mellan EU-länderna när det gäller dessa frågor är önskvärt för att få en effektiv och frihetlig politik och att EU öppnare för samarbete med utomstående länder. Där är också miljön en viktig fråga för denna fråga kan inte lösas på något annat sätt än att man samarbetar globalt. Därefter måste också arbetslinjen föras vidare så att alla sorters jobb i Sverige på en längre sikt har en framtid i Sverige.  Detta för att vi ska kunna få bort människor från det utanförskap de lever i dag som är en grogrund för de mörker krafter vi sett växt i Europa.

Regeringen

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) som ledare för största allianspartiet är denna post självklar plus att han sköter arbetet väldigt bra

Vice statsminister/utbildningsminister Jan Björklund (FP) som ledare för den näst största allianspartiet är vice statsminister en viktig symbolpost att få. Med att han får fortsätta ha arbeta för förbättra skolan till en av de bättre i denna globala värld.

Finans- och finansmarknadsminister Anders Borg (M) helt självklar på den posten så länge det inte blir en renodlad folkpartiskt majoritetsregeringen. Därför borde han förstås ta ett helhetsansvar över finansfrågorna.

Bostadsminister, kvar blir bostadsminister, bostadsfrågor tycker jag är tillräckligt viktiga att dem ska prioteras en egen ministerportfölj.

Utrikesminister Carl Bildt (M), sköter arbetet utmärkt, med hans kontaktnätverk kan man inte låta honom gå, därför får han sitta tills han tröttnar.

Biståndsminister Birgitta OhlssMon (FP), dock vill jag helst ha henne på Bildts plats, men det är inte alls realistiskt, för som sagt har Bildt ett nätverk som inte går att mista. Men att placera Birgitta innanför UD:s väggar är bra väg dit när Bildt tröttnar.

Handelsminister Ewa Björling (M), finner varken rätt eller fel, kanske på grund av att posten gör henne osynlig, men det tyder på att arbetets sköts bra i sin helhet.

Justitieminister Maria Abrahamsson  (M), Nu är det dags att göra sig av med övervakningsiveri som ett villkor för denna post. Därför skulle Maria passa utmärkt.

Miljöminister Andreas Carlgren (C), centern förtjänar att behålla denna post och Andreas Carlgren har sköts bra under dessa fyra år.

Näringsminister Maud Olofsson (C), här behövs Maud för hon pressar på för att det ska ske radikala regelförenklar och andra tillväxtfientliga lagar och skatter ska minska.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) en gång ett bondeparti alltid ett bondeparti.

Infrastrukturminister Annie Johansson (C) framtidspolitiker för centern och någon som har starka drivkrafter i dessa frågor.

Integrationsminister Jasenko Selimovic (FP) det behövs någon som står för det öppna samhället, men belyser det problem som finns i integrationspolitiken och har starka förslag för att rätta till dem. Rätt man på rätt post!

Försvarsminister Allan Widman (FP) Folkpartiet har tagit över dem som håller ihop de naiva fredsaktivisterna när det kräver avveckling av svenska försvaret och som står upp tydligaste för internationell militärt samarbete. Därför Allan rätt man.

Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) nä4 tillsattes för inte alls så länge sen var helt rätt man, kan inte medieman. Men rätt kompetens och erfarenhet för detta område.

Jämställdhetsminister, enligt min valmatematik så har bara moderaterna och kristdemokraterna rätt till fler ministrar på min lista som jag hittills fördelat. Men jag hittar ingen bland dessa jag tycker passar.

Socialminister Göran Hägglund (KD), för att vara kristdemokrat  har han hela tiden varit rätt man på rätt post, nu även när han öppna om för reformer för att förbättra HBT-personers situation på detta område.

Kulturminister, denna post borde ges till någon som har Cecilia Stegö åsikter och för matematiken ska stämma ska det vara en moderat. Så min alternativ regeringen är någorlunda realistisk.

Migrationsminister Caroline Szyber (KD), nu försvan jagn kanske från det realistiska, men jag tycker det är bra om nu får en kristdemokrat som mer än vad Billström stå upp för vad den humana flyktingpolitik. Vilket är viktigare än tidigare att göra.

Arbetsmarknadsminister, jag känner att det inte finns alternativ bland de realistiska alternativen, för  arbetsmarknadspolitik måste göra en radikal ändring. Moderaterna omsvängningar i denna fråga är alltså inte bra för det förändringar som är nödvändiga. En centerpartist eller folkpartist är det enda passande.

Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD), även om jag gärna petar folkhälsoärendet från regeringens arbete överhuvudtaget.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristiansson (M), skulle lätt ta dessa fråga och var en bra mediehanterare

Det blir totalt 22 ministrar i önskeregering med realistisk touch.
Jag vet att moderaterna inte fått tillräckligt förhållande till valresultat och småpartiet fått fler än vad de borde fått, men jag hoppas den moderata ledning är så smarta och generösa som de moderata bloggarna är som förstår att det är nödvändigt, för att hålla ihop Alliansen.

Andra som skriver om sin regeringsförslag
Muzaffer Ûnsal, Fredrik ‘tokmoderatenä Antonsson,

andra som skriver regeringsförklaringen, regeringen, ministrar,