Det borgliga uppdraget och liberala är två olika saker

Under hösten startade SvD debatt kring det nya borgliga uppdraget, genom att exempelvis skriva, ”det handlar inte bara om pengar”. Vilket är helt rätt uttryckt, men sen kommer Anders Lindner ändå in på just sånt som antyder hur man får en ökad långsiktig ekonomisk utveckling. Det är en viktiga aspekt som man bör diskutera, men när man pratar om den borgliga uppdrag, pratar man om vilket uppdrag liberaler och konservativa har tillsammans. Dock finns det betydligt viktigare frågor som handlar om värderingsfrågor som integritet, HBT-rättigheter, globaliseringens sociala aspekt, där är de konservativa i stora drag är liberalismens stora motståndare. Så det gäller för Sveriges liberala krafter att samlas för att diskutera just detta för att få fram ett starkt och tydligt liberalt uppdrag för den för framtiden, som då inte bara handlar om ekonomisk liberalism, där liberalerna kan med all sannolikhet samarbeta med de konservativa när liberalerna gjort sin självrannsakan för sitt nya uppdrag.

Adam Cwejman lyfter ett par intressanta frågor för liberalismens framtid efter vågona av FP och C samgåendedebatten.
1) Finns det ett egenvärde av flera partier som identifierar sig som liberala?
Jag har redan tidigare diskutera denna fråga där jag ifrågasätter behovet med flera liberala partier än ett. Förstås kan det finnas fördelar med flera liberala partier, en del pratar om liberal konkurrens, där flera håller varandra på mattan genom att de liberala väljarna kan säga ifrån om ett visst liberalt parti någon gång avviker från liberal politik. Andra hävdar också att det inte finns en nån gemensam grund för alla liberaler av alla former att sämjas i ett parti. Gemensamma grunden skulle jag säga inte saknas, det beror förstås hur djupt man kollar, den gemensamma grunden är, ganska abstrakt, i äganderätten, som konkret utformas i rätt till privatliv och andra viktiga grundläggande individuella rättigheter. Det kan nog finnas poänger för liberal konkurrens, men i dagsläget känner jag att vi liberaler behöver samlas och ta till vara på vår bredd, för stärka ställningen i svensk politik, men det gäller andra länder också specifikt Danmark där den liberala celldelning har gått långt. Framför allt för att dem liberaler som finns i FP kan marginaleras av det s k batongliberalerna och liberaler i C finns där utan starka rötter än så länge så rädslan till centern kan svänga mot andra spår är lätt att oroa sig för. Därför är en samgående bra för att dessa frihetliga liberalerna kan förstärka sin position i ett ihopslaget parti. Sen är de nog bra för det nya partiet att skapa nära samarbeta med andra liberala små partier, för att försöka hitta gemensamma närmare och därmed övertyga om att det nya partiet kommer bli ett riktigt liberalt så att den liberala celldelning stoppas. Men också föra dialog med utomparlamentariska liberala krafter.
2) Fungerar den nuvarande uppdelningen för att formulera liberala politiska förslag effektivt?
Det går helt klart för båda det mest liberala riksdagspartierna formar ihop liberala förslag ibland, men chansen är att det minskar om batong”liberalerna” respektive bönderna dominera partierna mer och mer. Därför är det som det ser ut nu ett bredare liberalt parti det mest önskvärda. Framför allt kan det finnas en risk allt redan är kört, när FP arbetat fram sitt nya partiprogram och C haft debatt om partiets framtid som inte ledde i en liberal riktning. Därför är det viktigt att den fråga om samgående diskuteras och att ett nära samarbete mellan partiernas liberala krafter samverkar så att det kanske kan förhindra att nåt av partierna väljer en väg där liberalism en gång för alla lämnar partierna.
3) Vad bör framtida liberal politik inrikta sig på, både innanför och utanför de etablerade riksdagspartierna?
I den ekonomiska politiken är liberalismen i dag stark, där som jag nämnt finns det i det borgliga uppdraget. Den ekonomiska liberalismen, en fri marknad är i dag en hegemoni i ekonomisk teori, nästintill. Det finns inget direkt trovärdig teori som uppmanar den, det finns olika typer teorier hur fri marknad kan vara, men inte mer än så. Därför behöver liberaler samlas mer kring värderingar, slåss för bryta ner struktur som stoppar individens fria val, förändra synen på sexualiteten och könen, som än i dag även lyckas påverka lagstiftning. Att göra äktenskap antalsneutrala, stoppa tvångsterileringar av individer som känner på nåt sätt att de måste byta sitt biologiska kön. Sen att stå upp mot en allt intensivare övervakning som motiveras med att skydda grundläggande rättigheter, men egentligen monteras de ner. Vara där som en stark kraft som står för alla aspekter av globalisering, även den sociala, fri rörlighet, öka samarbete internationellt och demokratisering över hela världen. Stå upp emot att samhällen sluter sig. Detta är vad det liberala uppdraget måste fyllas med.

4) Vad saknas i den svenska liberalismen idag inom partiväsendet?
Det saknas ett tillräckligt starkt parti med som har sin dominerade kraft av liberaler. Det behövs för att det liberala uppdrag ska tas på allvar.
5) Saknas det något i den ”borgerliga” idédebatt som Svenska Dagbladet initierat, behövs ett alternativ till denna, kanske även med andra svar?
Som hela inlägget har argumenterat för det behövs en liberal idédebatt om det liberala uppdraget.
6) Vilken framtida väg bör Folkpartiet ta givet att vi kan komma fram till några av svaren på frågorna ovan.
Sammanslagning för att garantera liberalismens fortsätta framgång i FP.

Andra som skrivit om Centerliberalerna; Helen Törnqvist (C) tro på liberal konkurrens, men samtidigt en idédebatt inom Alliansen, tillsammans. Fredrick Federely (C) stödjer tanken om sammangående. Olov Lindqvist (FP) tro inte på idén på grund av historiska skäl framför allt, den liberala idétraditionen saknas i centern, tro inte heller en i ihopslagning skulle leda till ett större liberalt parti, mer ett större moderat parti. Gabrielle Peteri argumenterar på liknade sätt. Martin Hall funderar kring detta. Rasmus Jonlund lyfter fram två specifika frågor, partikulturen som en del andra & sen kulturpolitiken, den sista nämnda så är den inte så svår för LUF har liknade kulturpolitisk ställningstagande. Kolla också in Adam Cwejmam & Magnus Andersson framträdande hos Ohlininstitutet.

det liberala uppdraget;
Jag vill uppmana liberala bloggare att just skriva om det liberala uppdraget (ping Victor Zetterman, Joakim Holmertz, Bawar Ismail, Bonnie Peterson, Christoffer Fagerberg, Amanda Brihed, Annika Beijbom, Mathias Sundin och massa andra andra, skriv!)

Andra som skriver om visioner, liberalism, borglighet, liberala framtidsfrågor

Debatt om FP+C, äntligen!

Jag tidigare gett indikation på den här bloggen att jag stödjer en sammanslagning. Blev därför glad när jag såg att Liberal Debatt hade ett temanummer om centerliberalerna där de både för fram fördelar och nackdelar med samgående. De utformar symboler och namnet centerliberalerna som jag själv nämnt här på bloggen. Innan detta temanummer tog också Ohlininstitutet upp detta i den eftervalsanalys dem skrev för Folkpartiet.

Adan Cwejman började denna vecka att uppmana till debatt i frågan

Klokt vore att vi påbörjar den här debatten nu och inte om tre år. Därför välkomnar jag alla inlägg på det här temat. Bör vi slå samman partierna? Varför? Varför inte? Vilka problem har liberala partier i alliansen? Gemensamma listor? Valsamverkan? Hur skulle ett gemensamt parti se ut?

Där uppmanar han olika C- och FP-bloggare att kommentera denna fråga bland annat mig.

Nu under veckan har det förts ett gäng resonemang i denna fråga. Joakim Holmertz har skrivit om svårigheterna när väl partierna slås, alltifrån synen de har på varandra, hur listorna ska sättas första valet för det kan finnas en sannolikhet att de gamla bekanta från de tidigare partierna håller varandra bakom ryggen. Vilket är mindre bra för partiet. Dock så stödjer han tanken då han konstatera att de frihetliga liberaler skulle stärka sin ställning. Bawar Ismail skriver också om det i ett inlägg där han förklarar positiv och smått går in på politiska områden delar partierna. Dock tro han inte på att partikulturerna blir något större problem. I ett annat inlägg fördjupar han just den problematiken med partikulturerna och säger att det olika kulturerna skulle vara en tillgång i utformade av partiets politik. Hanna Wagenius som tycker den liberala splittringen är problematisk, samtidigt som det finns stora hinder för en sammanslagning, synen på varandra mellan partierna. Emil Källström tar också hur detta skulle gynna liberalismen, men att just misstroende mellan partierna kan ställa till det rejält. Sebastian Hallén skriver om svårigheter och syftet inte ska vara bedriva mittenpolitik, därför är heller namnet Centerliberalerna mindre bra. Mot samma håll skriver Niklas Frykman, dock är ju båda positiva. Det finns förstås andra tongångar Catrine Norrgård är emot idé som vilar på både att FP akademiker, kärnkraftsvänner & EU-vänner, C bönder, kärnkraftsmotståndare & euromotståndare. Dock tro ju inte jag att dessa frågor är av någon avgörande betydelse, kärnkraften löst, EU-motståndet börja sakta men säkert dö ut i C. Sen det där med bönder är mer något fördomsfullt som måste se att det inte stämmer. Filip Wästberg skriver positivt om en sammanslagning där en början på mer öppna processer i interna val. Per Ankersjö är skeptiskt just på föraktfulla synen som finns mellan partierna.

Adam skriver om andra som skriver om idéerna.

Kom också och lyssna på Ohlininstitutet där Adam Cwejman och Magnus Andersson diskuterar frågan om en sammanslagning av moderpartierna. I dag skriver de också på Newsmill på temat.

Jag skulle väcka en idé hur man sakta men säkert kan öppna för en sammanslagning. Det är att vid nästa EP-val 2014 ställa upp under gemensam lista då man redan i dag tillhör samma partigrupp och alleuropeiska parti ELDR, man skulle också ställa upp under den gemensamma beteckningen. Det ska skulle kunna vara en utmärkt sätt och komma varandra närmare att bedriva valrörelse tillsammans. Därefter tro jag större steg mot ett gemensamt parti 2018.

Uppdatering: Christoffer Fagerberg kommentera kring Sanna Raymans anklagelse mot Adam Cwejman & Magnus Andersson om ”nånannanismen” vilket är en absurd anklagelse, vilket Christoffer poängtera, för att det finns mycket svårt för ungdomsförbund som är knutna till olika partier att gå. Kommer någon av partierna var villiga att stödja ungdomsförbundet? Victor Zetterman skriver om svårigheterna för en sammanslagning och vad han tro behövs för det ska ske.

Andra som bloggar på temat Centerliberalerna, Folkpartiet Liberalerna, Centerpartiet, Liberalism

Den liberala celldelning, död eller framgång?

Nu håller det för fullt på att bildas ett ytterligare liberalt parti i Sverige, Liberaldemokraterna som det redan verkar finnas en variant av, den celldelning känner man igen från 1900-talets början och till vår tid inom den socialistiska rörelsen. Nu börjar detta också bli ett faktum för den liberala rörelsen. I dag har liberalismen i Sverige två riksdagspartier, Centerpartiet och Folkpartiet Liberalerna, plus att det finns några liberaler inom miljöpartiet, socialdemokraterna och Moderaterna. Sen klassiska liberala partiet utanför riksdagen, som sägs ha kostat Alliansen valsegern. Nu håller det på att bildas ett fjärde, visst kan man tala om att Centern, lämnat själ med integritetsdebatten och Folkparitet är vilsna i sin utspel ibland, men grunden så är dessa partier liberala och har en stark liberal opinion i partierna. Jag tror på ett samgående mellan C och FP, det kommer inte i ett första slag göra partier ”tillräckligt” liberala, men som Adam Cwejman skriver partipolitik går inte snabbt, men vi kommer ha en starkare krafter tillsammans driva viktiga liberala kärnvärden om integritet, människorätt med mera. Detta kan på längre sikt locka de liberaler som existera som enklaver i de andra partierna komma över till detta parti.

Nu har jag dock ingen vetenskaplig bevisning på att det bara faller ut ont av detta parti, men som det känns nu kommer detta ledda till en röstsplittring för de liberala krafterna som gör att Alliansen som är det enda närmast realistiska alternativ som finns för inflytande av liberal politik och att vi fastnar med vänsterflum istället. Men det kan också leda till, som företrädarna verka hoppas på, att det kan komma in och ta så många röster att det ger en signal för de stora liberala partierna att skärpas sig. Men just nu går jag på detta kommer vara negativt för denna liberala rörelsen. Tur att halva Liberati stannar kvar i FP alla fall!  Men jag önskar en god vän att lycka till alla fall, Amanda Brihed!

Marcus Persson (C) föreslår en ihopslagning av C och FP. Hanna Wagenius skriver hur beklagligt att halva Liberati lämnar FP.

Andra som plugga om den liberala rörelsen, centerpartiet, folkpartiet liberalerna, liberaldemokraterna, liberaldemokratiska partiet, klassiskt liberala partiet, liberati, centerliberalerna

Se upp här kommer Alliansbloggare!

I måndags hölls en bloggträff för Alliansbloggare. Det var 35 drivande personer/bloggare som var där och hade idéer hur vi kan samordna oss efter att sett hur det ser ut i svärmen av politiska bloggare, vi folkpartiska bloggarna har en hyfsad samordning, centerbloggare därefter och det fanns en viss blandning av länkningar mellan center- och folkpartister. De moderata bloggarna är dock mer utspridda, en del starka, men nätverkande dem emellan är inte de bästa, sen KD-bloggare där det mer är ett undantaget som bekräftar regel.

Detta möte visade dock att det finns en mycket stor drivenhet till förbättring och den kommer komma. Nu har vi startat bloggnätverket Alliansbloggare, så Netroots kommer snart märka sig undanknuffade. För bara på en dag, nätverket hade sin födelse (som tokmoderaten skriver om) måndags och började tas om hand igår, har intresset blivit enormt stort, i det system vi använder finns det en begränsning antal inbjudning på en dag. Den kom vi upp till ganska snabbt och nu växer bara Alliansbloggare, bloggnätverkets bloggmamma Amanda Brihed drunknar i förfrågningar. Är du Alliansvän och bloggare? Då är det självklart att du ska gå med, kontakta då Amanda Brihed och säg ditt namn, email och blogg-url.

Alliansbloggare består av individualister och det är våra olika uttrycksformer som är vår stryka vi är förenade i (vår) mångfald, till skillnad från Netroots som är kollektiv deg. Därför vinner vi bloggvalet, vi är de som spelar roll!

Uppdatering: Senare har nu också Markus Berglund (C) skrivit om den här bloggträffen.

Andra bloggar om Alliansbloggare, Netroots, Alliansen, vänsterexperimentet, val 2010, sociala medier

Ett fördjupat samarbete mellan Alliansens Ungdomsförbund

Erik Scheller, som ställer upp till förundsstyrelsen i Liberala Ungdomsförbundet (LUF), skriver tillsammans med Karl Malmqvist, från Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF), i Östersundsposten om att man borde fördjupa samarbetet mellan Alliansens Ungdomsförbund, framför allt mellan LUF och CUF då vi är det renodlade liberala ungdomsförbunden inom Alliansen.

Jag hoppas verkligen på en sådan fördjupning för då kan vi med kraft pressa Regeringen att ibland vara mer radikala, gå snabbare fram mm.

Min dröm är ju också att Centern och Folkpartiet ska slå ihop sig själv och ett fördjupat samarbete på ungdomsförbundsnivå gör att man kommer ännu närmare detta.

Läs mer om dessa ämnena på andra bloggar; Centerliberalerna, Philip Wendahl,