Tag Archives: folkpartiet liberalerna

Förnyelse i Folkpartiet i Botkyrka

I helgen var årsmöte för Folkpartiet Botkyrka där jag jag bland annat valdes till vice ordförande för föreningen. Årsmötet valde i övrigt en styrelse där 4 av 10 är 25 eller yngre. Mötet beslöt också att vi ska öppna nomineringar i arbetet med att ta fram en kommunfullmäktigelista inför valet 2014. Det känns som detta kommer vara en mycket bra styrelse som är engagerad i topp till tå. Min löften under året är att fortsätta fönyelsearbetet och se till att partiföreningen faktiskt växer, för detta krävs nyare forum än bara gruppmötet där alla medlemmar kan diskutera allmän politik och ideologi. Det är nyckelprocess för att ha många engagerade medlemmar i valet och hitta det utmaningar vi kommer ta fram lösningar för att presentera inför valet i september.

Läs pressmeddelanden från Folkpartiet i Botkyrka om årsmöttet.

Annonser

Öppet brev till Anna Steele (FP): ”Rösta nej till Datalagringsdirektivet!”

Öppet brev till Anna Steele (FP): ”Rösta nej till Datalagringsdirektivet!”

 
Hej Anna!
 
Vi unga liberaler i Södertörn hoppas du står upp för den liberala värderingar och EU:s grundläggande värden, som fastställs i Europakonventionen. Detta innebär att du ska rösta nej till datalagringsdirektivet, något annat alternativ finns inte. Vi vill vara stolta över att vara medlemmar i Folkpartiets ungdomsförbund och ha dig som vår represenant, och vi ser därför gärna att du röstar nej! Om du och resterande Riksdagsgrupp inte röstar nej så kommer vi vara allt annat än stolta över detta.
 
Datalagringsdirektivets effekter i de medlemsstater döms till och med ut av EU-kommissionens utvärdering. Om det nu som liberal ska gå försvara direktivet, måste det finnas väldigt starka argument som gör att den integritetsinkränkning som den innebär kan vägas upp mot lika stark förhöjd äkta säkerhet, som i förlängningen skapar mer frihet för individen än vad direktivet från börjar tar bort.
 
 
 
 
Läs andra om det öppna brevet Martin Hall, Marcus Rosander 
 

Ingen ”kompromiss” som är acceptabel

I dag släpptes nyheten att kravet på sterilisering vid könsbyte kommer vara kvar efter att KD fått med sig de andra borgliga partierna på detta, det som ändras i lagen att man måste vara svensk medborgare och ogift för att få genomgå. Det är bra ändringar, men den största frihetsinskränkningen behålls fortfarande, tvångsteriliseringen vid könsbyte.  Detta gör att de andra förändringar är mer kosmetiska då kravet på vara ogift varit en ”miss” från när man införde könsneutrala äktenskap.

Därför är det helt  oacceptabel att regeringen göra detta och att de andra allianspartierna låter KD bestämma. Centerpartiet och framför allt Folkpartiet Liberalerna med Barbro Westerholm i spetsen borde vägrat något annat än att tvångsteriliseringen slopas och sagt om ni inte går med på detta går det via ett utskottsinitiativ där det finns majoriteten med hjälp av oppositionen.

Att den största HBT-förkämpen Barbro Westerholm kallar detta för något vi: ”Det här kan man leva med”. Kan vi verkligen det? Möjligtvis kan jag och Barbro och många andra som inte står inför detta eller har drabbas av. De många människor som har drabbats eller står inför detta, kan med största sannolikheten, inte leva med det.

Jag är liberal, medlem i Folkpartiet Liberalerna och alltid tyckt Alliansen varit bra för Sverige och dess befolkningen. Alliansen innebär kompromisser och där får man leva med att inte alltid få som man vill, men någonstans måste gränsen gå för hur mycket man accepterar. Detta gränsen har nu nåtts, så liberala ledamöter i Alliansen se detta och gör ett utskottsinitiativ. Så snälla Barbro, vet att du är en av dem klokast i Riksdagen, so do it!

Gammelmedia: DN, DN 2Sydsvenskan, SvD,

Nya medier: Beeelzebjörn, Nyheter 24, Christoffer Fagerberg

Andra om detta: RFSL, Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm

Löftesbrott! Vänta er storm igen

Nu har regeringen tillsammans med socialdemokraterna kommit överens om att nu ge Säpo tillgång till FRA-shoppen där man får tillgång till signalspaningen. Detta var den integritetsstärkande som kom av FRA-stormen för att få med sig det kritiska riksdagsledamöterna som var var beredda att riva upp lagen om inte regeringen var beredda att göra nåt.

FRA-lagen är i sin konstruktion extremt farlig för vårt fria och öppna samhälle, ett steg som Ipred och datalagringsdirektivet. Där det tillsammans leder oss till ett övervakningssamhälle, ett ofriare och ett mer stängt samhälle. Kompromissen var en väldigt lite förbättringar och den lilla förbättringen vill nu regeringen och socialdemokraterna helt riva upp och ge Rikskrim och Säpo tillgång till signalspaningen. Över våra mail, sms och annan digital kommunaktion.

Regeringen bestås ha två liberala partier, med en av partiledarna från dem som var en av de kritiska rösterna från FRA-stormen 2008. De måste stå upp för sina liberala ideal och stoppa den förändring. För försvaret av vår frihet.

Sen tro de att det räcker att ha en allmän integritetsutredning för förberedda den på andra områden, den är ju redan övergiven med FRA-lagen. Varför låtsas som det inte är så?

Läs Mark Klambergs frågor till Regeringen och Socialdemokraterna ang. deras överenskommelse. Se också Henrik Alexandersson. Läs Tove Henriksson på Frihetligt, som ideologiskt på klart sätt varför detta är fel.

Se vad jag skrivit tidigare om FRA-lagen

11 september 2001 – dagen som förändrade mig och världen

I dag är det den 11 september 2011, tio årsdagen på den allvarligaste attack på de fria samhället som skett på länge. Den förändrade och påverkade också ett helt decenniums skeenden på politisk, kulturellt och ekonomisk plan. Politiskt så ökade man kontroll över människors vardag, privatlivet har krympt till förmån till offentlig kontroll. Det var den direkta reaktion och efterföljande årens reaktion på attackerna den 11 september 2001. Nu i efterhand har vi alla de här kontrolllagarna, men samtidigt har politikerna lärt sig hantera liknade attackerna det senaste året, ett exempel är Jens Stoltenberg, Norges statsminister som efter attacken på Utöya och i Oslo var tydlig med att det är viktigt att vi nu står upp för det öppna samhället. All de människor som dog och drabbas direkt på olika sätt ska i dag hedras och det hedras bäst genom att vi står upp för öppenheten och demokratin och inte bryter ner den som terroristerna var ute efter.

Den dag var också av stor betydelse och förmodligen ödesdag i mitt liv. Jag minns fortfarande hur jag satt och kollade på nåt på teve efter skolan och min mamma kommer hem och  byter kanal och då ser jag hur ett plan har flugit in i World Trade Center och sen tro jag också jag ser hur nästa plan flyger i nästa torn. Detta ögonblick i historien fick mig att vakna, som tolvåring pojke, mitt samhällsintresse väcktes där. Från den dagen gjorde jag en daglig nyhetsbevakning.  Två år senare november 2003 gick jag med i Folkpartiets ungdomsförbund, Liberala Ungdomsförbundet, där började också min politiska utvecklingen. Där är jag fortfarande medlem och aktiv efter 8 år, i åtta år har har jag ägnat stora delar av min vakna tid åt politik och detta förbund och även sen 2006 partiet också.

Detta är exempel på, från även mitt egna personliga plan, hur 11 september 2001 har påverkat en helt decennium. Och det kommer sätta en prägel långt framöver tills nästa stora milstolpe kommer för mänskligheten och efter detta kommer också denna period att klassificeras av framtidens människor. Vad den kommer kallas kan man aldrig veta när man är i mitt in den, man måste först se det absolut slutgiltiga resultat av det.

Den dag har jag ägnat en stor del av dag att tänka på offren från 11 september 2001.

Läs mer från andra bloggar på 9/11 Marcus Rosander , Mathias Sundin, Bawar Ismail, Tokmoderaten, Frihetssmedjan, Bonnie Peterson, Johnny Munkhammar, Peter Andersson

Nätverket Libereko

I går närvarande jag på ett första föredrag om liberal ekonomisk politik med efterföljande diskussion . Föredraget hölls av Magnus Henrekson, som kom med ett antal aha-upplevelser, men också mer av bekräftade av vilken politik som måste föras. Det huvudsakliga är hur vi inte får ha en politik som missgynnar att folk flyttar till urbaniserade områden,  som görs för att det är det mest gynnsamt för en själv. Det är också bra för den ekonomiska utvecklingen. Bland aha-upplevelserna var det att Sverige har per capita mer företagare än USA. Dock det som saknas är företags chans att växa som jag sedan tidigare känner till. Sen är fokuseringen på åldringsproblemet, att allt färre ska betala för allt fler, inte det akuta behovet utan antalet i strukturellt utanförskapet. En ganska rolig aha-upplevelse var att hälften av alla företag med mindre än 50 anställda inte har kollektivavtal. Det känns skönt att det går att verka utan detta avtal i Sverige, men sorgligt att man blir chockad att de går. Det var en intressant och kommer definitivt närvara på mer av detta nya nätverkets träffar.

Det behövs framför allt en liberal ekonomisk politik, i dag är det teknokrater som styr den ekonomiska politiken där statsbudgetens balans är målet för all ekonomisk politik. En liberal ekonomisk politik måste betona att varför alla ska ha arbete är för att de själv ska få större frihet över sina liv genom att ett större ekonomisk utrymme att kunna göra det man vill spendera sitt liv på. Sen är det viktigt att få till en liberal storstadspolitik, Folkpartiet Liberalerna i Stockholms län behöver ta ställning för en mer avreglerad bostadsmarknad, en mer utbyggd infrastruktur i Mälardalsregionen.

Läs Per Altenbergs Brännpunktartikel i SvD, som är en av grundarna till det nya nätverket.

Debatt om FP+C, äntligen!

Jag tidigare gett indikation på den här bloggen att jag stödjer en sammanslagning. Blev därför glad när jag såg att Liberal Debatt hade ett temanummer om centerliberalerna där de både för fram fördelar och nackdelar med samgående. De utformar symboler och namnet centerliberalerna som jag själv nämnt här på bloggen. Innan detta temanummer tog också Ohlininstitutet upp detta i den eftervalsanalys dem skrev för Folkpartiet.

Adan Cwejman började denna vecka att uppmana till debatt i frågan

Klokt vore att vi påbörjar den här debatten nu och inte om tre år. Därför välkomnar jag alla inlägg på det här temat. Bör vi slå samman partierna? Varför? Varför inte? Vilka problem har liberala partier i alliansen? Gemensamma listor? Valsamverkan? Hur skulle ett gemensamt parti se ut?

Där uppmanar han olika C- och FP-bloggare att kommentera denna fråga bland annat mig.

Nu under veckan har det förts ett gäng resonemang i denna fråga. Joakim Holmertz har skrivit om svårigheterna när väl partierna slås, alltifrån synen de har på varandra, hur listorna ska sättas första valet för det kan finnas en sannolikhet att de gamla bekanta från de tidigare partierna håller varandra bakom ryggen. Vilket är mindre bra för partiet. Dock så stödjer han tanken då han konstatera att de frihetliga liberaler skulle stärka sin ställning. Bawar Ismail skriver också om det i ett inlägg där han förklarar positiv och smått går in på politiska områden delar partierna. Dock tro han inte på att partikulturerna blir något större problem. I ett annat inlägg fördjupar han just den problematiken med partikulturerna och säger att det olika kulturerna skulle vara en tillgång i utformade av partiets politik. Hanna Wagenius som tycker den liberala splittringen är problematisk, samtidigt som det finns stora hinder för en sammanslagning, synen på varandra mellan partierna. Emil Källström tar också hur detta skulle gynna liberalismen, men att just misstroende mellan partierna kan ställa till det rejält. Sebastian Hallén skriver om svårigheter och syftet inte ska vara bedriva mittenpolitik, därför är heller namnet Centerliberalerna mindre bra. Mot samma håll skriver Niklas Frykman, dock är ju båda positiva. Det finns förstås andra tongångar Catrine Norrgård är emot idé som vilar på både att FP akademiker, kärnkraftsvänner & EU-vänner, C bönder, kärnkraftsmotståndare & euromotståndare. Dock tro ju inte jag att dessa frågor är av någon avgörande betydelse, kärnkraften löst, EU-motståndet börja sakta men säkert dö ut i C. Sen det där med bönder är mer något fördomsfullt som måste se att det inte stämmer. Filip Wästberg skriver positivt om en sammanslagning där en början på mer öppna processer i interna val. Per Ankersjö är skeptiskt just på föraktfulla synen som finns mellan partierna.

Adam skriver om andra som skriver om idéerna.

Kom också och lyssna på Ohlininstitutet där Adam Cwejman och Magnus Andersson diskuterar frågan om en sammanslagning av moderpartierna. I dag skriver de också på Newsmill på temat.

Jag skulle väcka en idé hur man sakta men säkert kan öppna för en sammanslagning. Det är att vid nästa EP-val 2014 ställa upp under gemensam lista då man redan i dag tillhör samma partigrupp och alleuropeiska parti ELDR, man skulle också ställa upp under den gemensamma beteckningen. Det ska skulle kunna vara en utmärkt sätt och komma varandra närmare att bedriva valrörelse tillsammans. Därefter tro jag större steg mot ett gemensamt parti 2018.

Uppdatering: Christoffer Fagerberg kommentera kring Sanna Raymans anklagelse mot Adam Cwejman & Magnus Andersson om ”nånannanismen” vilket är en absurd anklagelse, vilket Christoffer poängtera, för att det finns mycket svårt för ungdomsförbund som är knutna till olika partier att gå. Kommer någon av partierna var villiga att stödja ungdomsförbundet? Victor Zetterman skriver om svårigheterna för en sammanslagning och vad han tro behövs för det ska ske.

Andra som bloggar på temat Centerliberalerna, Folkpartiet Liberalerna, Centerpartiet, Liberalism