Tag Archives: Centerpartiet

Löftesbrott! Vänta er storm igen

Nu har regeringen tillsammans med socialdemokraterna kommit överens om att nu ge Säpo tillgång till FRA-shoppen där man får tillgång till signalspaningen. Detta var den integritetsstärkande som kom av FRA-stormen för att få med sig det kritiska riksdagsledamöterna som var var beredda att riva upp lagen om inte regeringen var beredda att göra nåt.

FRA-lagen är i sin konstruktion extremt farlig för vårt fria och öppna samhälle, ett steg som Ipred och datalagringsdirektivet. Där det tillsammans leder oss till ett övervakningssamhälle, ett ofriare och ett mer stängt samhälle. Kompromissen var en väldigt lite förbättringar och den lilla förbättringen vill nu regeringen och socialdemokraterna helt riva upp och ge Rikskrim och Säpo tillgång till signalspaningen. Över våra mail, sms och annan digital kommunaktion.

Regeringen bestås ha två liberala partier, med en av partiledarna från dem som var en av de kritiska rösterna från FRA-stormen 2008. De måste stå upp för sina liberala ideal och stoppa den förändring. För försvaret av vår frihet.

Sen tro de att det räcker att ha en allmän integritetsutredning för förberedda den på andra områden, den är ju redan övergiven med FRA-lagen. Varför låtsas som det inte är så?

Läs Mark Klambergs frågor till Regeringen och Socialdemokraterna ang. deras överenskommelse. Se också Henrik Alexandersson. Läs Tove Henriksson på Frihetligt, som ideologiskt på klart sätt varför detta är fel.

Se vad jag skrivit tidigare om FRA-lagen

Annonser

Debatt om FP+C, äntligen!

Jag tidigare gett indikation på den här bloggen att jag stödjer en sammanslagning. Blev därför glad när jag såg att Liberal Debatt hade ett temanummer om centerliberalerna där de både för fram fördelar och nackdelar med samgående. De utformar symboler och namnet centerliberalerna som jag själv nämnt här på bloggen. Innan detta temanummer tog också Ohlininstitutet upp detta i den eftervalsanalys dem skrev för Folkpartiet.

Adan Cwejman började denna vecka att uppmana till debatt i frågan

Klokt vore att vi påbörjar den här debatten nu och inte om tre år. Därför välkomnar jag alla inlägg på det här temat. Bör vi slå samman partierna? Varför? Varför inte? Vilka problem har liberala partier i alliansen? Gemensamma listor? Valsamverkan? Hur skulle ett gemensamt parti se ut?

Där uppmanar han olika C- och FP-bloggare att kommentera denna fråga bland annat mig.

Nu under veckan har det förts ett gäng resonemang i denna fråga. Joakim Holmertz har skrivit om svårigheterna när väl partierna slås, alltifrån synen de har på varandra, hur listorna ska sättas första valet för det kan finnas en sannolikhet att de gamla bekanta från de tidigare partierna håller varandra bakom ryggen. Vilket är mindre bra för partiet. Dock så stödjer han tanken då han konstatera att de frihetliga liberaler skulle stärka sin ställning. Bawar Ismail skriver också om det i ett inlägg där han förklarar positiv och smått går in på politiska områden delar partierna. Dock tro han inte på att partikulturerna blir något större problem. I ett annat inlägg fördjupar han just den problematiken med partikulturerna och säger att det olika kulturerna skulle vara en tillgång i utformade av partiets politik. Hanna Wagenius som tycker den liberala splittringen är problematisk, samtidigt som det finns stora hinder för en sammanslagning, synen på varandra mellan partierna. Emil Källström tar också hur detta skulle gynna liberalismen, men att just misstroende mellan partierna kan ställa till det rejält. Sebastian Hallén skriver om svårigheter och syftet inte ska vara bedriva mittenpolitik, därför är heller namnet Centerliberalerna mindre bra. Mot samma håll skriver Niklas Frykman, dock är ju båda positiva. Det finns förstås andra tongångar Catrine Norrgård är emot idé som vilar på både att FP akademiker, kärnkraftsvänner & EU-vänner, C bönder, kärnkraftsmotståndare & euromotståndare. Dock tro ju inte jag att dessa frågor är av någon avgörande betydelse, kärnkraften löst, EU-motståndet börja sakta men säkert dö ut i C. Sen det där med bönder är mer något fördomsfullt som måste se att det inte stämmer. Filip Wästberg skriver positivt om en sammanslagning där en början på mer öppna processer i interna val. Per Ankersjö är skeptiskt just på föraktfulla synen som finns mellan partierna.

Adam skriver om andra som skriver om idéerna.

Kom också och lyssna på Ohlininstitutet där Adam Cwejman och Magnus Andersson diskuterar frågan om en sammanslagning av moderpartierna. I dag skriver de också på Newsmill på temat.

Jag skulle väcka en idé hur man sakta men säkert kan öppna för en sammanslagning. Det är att vid nästa EP-val 2014 ställa upp under gemensam lista då man redan i dag tillhör samma partigrupp och alleuropeiska parti ELDR, man skulle också ställa upp under den gemensamma beteckningen. Det ska skulle kunna vara en utmärkt sätt och komma varandra närmare att bedriva valrörelse tillsammans. Därefter tro jag större steg mot ett gemensamt parti 2018.

Uppdatering: Christoffer Fagerberg kommentera kring Sanna Raymans anklagelse mot Adam Cwejman & Magnus Andersson om ”nånannanismen” vilket är en absurd anklagelse, vilket Christoffer poängtera, för att det finns mycket svårt för ungdomsförbund som är knutna till olika partier att gå. Kommer någon av partierna var villiga att stödja ungdomsförbundet? Victor Zetterman skriver om svårigheterna för en sammanslagning och vad han tro behövs för det ska ske.

Andra som bloggar på temat Centerliberalerna, Folkpartiet Liberalerna, Centerpartiet, Liberalism

Den liberala celldelning, död eller framgång?

Nu håller det för fullt på att bildas ett ytterligare liberalt parti i Sverige, Liberaldemokraterna som det redan verkar finnas en variant av, den celldelning känner man igen från 1900-talets början och till vår tid inom den socialistiska rörelsen. Nu börjar detta också bli ett faktum för den liberala rörelsen. I dag har liberalismen i Sverige två riksdagspartier, Centerpartiet och Folkpartiet Liberalerna, plus att det finns några liberaler inom miljöpartiet, socialdemokraterna och Moderaterna. Sen klassiska liberala partiet utanför riksdagen, som sägs ha kostat Alliansen valsegern. Nu håller det på att bildas ett fjärde, visst kan man tala om att Centern, lämnat själ med integritetsdebatten och Folkparitet är vilsna i sin utspel ibland, men grunden så är dessa partier liberala och har en stark liberal opinion i partierna. Jag tror på ett samgående mellan C och FP, det kommer inte i ett första slag göra partier ”tillräckligt” liberala, men som Adam Cwejman skriver partipolitik går inte snabbt, men vi kommer ha en starkare krafter tillsammans driva viktiga liberala kärnvärden om integritet, människorätt med mera. Detta kan på längre sikt locka de liberaler som existera som enklaver i de andra partierna komma över till detta parti.

Nu har jag dock ingen vetenskaplig bevisning på att det bara faller ut ont av detta parti, men som det känns nu kommer detta ledda till en röstsplittring för de liberala krafterna som gör att Alliansen som är det enda närmast realistiska alternativ som finns för inflytande av liberal politik och att vi fastnar med vänsterflum istället. Men det kan också leda till, som företrädarna verka hoppas på, att det kan komma in och ta så många röster att det ger en signal för de stora liberala partierna att skärpas sig. Men just nu går jag på detta kommer vara negativt för denna liberala rörelsen. Tur att halva Liberati stannar kvar i FP alla fall!  Men jag önskar en god vän att lycka till alla fall, Amanda Brihed!

Marcus Persson (C) föreslår en ihopslagning av C och FP. Hanna Wagenius skriver hur beklagligt att halva Liberati lämnar FP.

Andra som plugga om den liberala rörelsen, centerpartiet, folkpartiet liberalerna, liberaldemokraterna, liberaldemokratiska partiet, klassiskt liberala partiet, liberati, centerliberalerna

Min regering och regeringsförklaring

I dag öppnar riksdagen med traditionell pompa och ståt. Där kommer nu det alla har väntat på Fredrik Reinfeldt läser upp regeringsförklaringen och presenterar regeringens sammansättning. Det har spekuleras mycket om vilket som kommer få gå och eventuella överraskningar, men nu tänkte jag presentera vad jag hoppas är grunderna för regeringsförklaringen och hur regeringen kommer se ut. På ett realistiskt sätt förstås.

Regeringsförklaringen

Regeringen kommer fortsätta EU-arbetet som ser till att vi är en del av den aktiva inre kärnan av EU. Där regeringen kommer ta ansvar nu när risken för terroristattacker i Europa ökar, men samtidigt stå upp för de frihetliga ideal som byggt Europa dem senaste 60 åren. Där alla mörka krafter som kräver isolation och inskränkningar i våra friheter ska motarbetas. Vi ska visa att dessa åtgärder inte behövs och är kontraproduktiva. Ett ökat samarbete mellan EU-länderna när det gäller dessa frågor är önskvärt för att få en effektiv och frihetlig politik och att EU öppnare för samarbete med utomstående länder. Där är också miljön en viktig fråga för denna fråga kan inte lösas på något annat sätt än att man samarbetar globalt. Därefter måste också arbetslinjen föras vidare så att alla sorters jobb i Sverige på en längre sikt har en framtid i Sverige.  Detta för att vi ska kunna få bort människor från det utanförskap de lever i dag som är en grogrund för de mörker krafter vi sett växt i Europa.

Regeringen

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) som ledare för största allianspartiet är denna post självklar plus att han sköter arbetet väldigt bra

Vice statsminister/utbildningsminister Jan Björklund (FP) som ledare för den näst största allianspartiet är vice statsminister en viktig symbolpost att få. Med att han får fortsätta ha arbeta för förbättra skolan till en av de bättre i denna globala värld.

Finans- och finansmarknadsminister Anders Borg (M) helt självklar på den posten så länge det inte blir en renodlad folkpartiskt majoritetsregeringen. Därför borde han förstås ta ett helhetsansvar över finansfrågorna.

Bostadsminister, kvar blir bostadsminister, bostadsfrågor tycker jag är tillräckligt viktiga att dem ska prioteras en egen ministerportfölj.

Utrikesminister Carl Bildt (M), sköter arbetet utmärkt, med hans kontaktnätverk kan man inte låta honom gå, därför får han sitta tills han tröttnar.

Biståndsminister Birgitta OhlssMon (FP), dock vill jag helst ha henne på Bildts plats, men det är inte alls realistiskt, för som sagt har Bildt ett nätverk som inte går att mista. Men att placera Birgitta innanför UD:s väggar är bra väg dit när Bildt tröttnar.

Handelsminister Ewa Björling (M), finner varken rätt eller fel, kanske på grund av att posten gör henne osynlig, men det tyder på att arbetets sköts bra i sin helhet.

Justitieminister Maria Abrahamsson  (M), Nu är det dags att göra sig av med övervakningsiveri som ett villkor för denna post. Därför skulle Maria passa utmärkt.

Miljöminister Andreas Carlgren (C), centern förtjänar att behålla denna post och Andreas Carlgren har sköts bra under dessa fyra år.

Näringsminister Maud Olofsson (C), här behövs Maud för hon pressar på för att det ska ske radikala regelförenklar och andra tillväxtfientliga lagar och skatter ska minska.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) en gång ett bondeparti alltid ett bondeparti.

Infrastrukturminister Annie Johansson (C) framtidspolitiker för centern och någon som har starka drivkrafter i dessa frågor.

Integrationsminister Jasenko Selimovic (FP) det behövs någon som står för det öppna samhället, men belyser det problem som finns i integrationspolitiken och har starka förslag för att rätta till dem. Rätt man på rätt post!

Försvarsminister Allan Widman (FP) Folkpartiet har tagit över dem som håller ihop de naiva fredsaktivisterna när det kräver avveckling av svenska försvaret och som står upp tydligaste för internationell militärt samarbete. Därför Allan rätt man.

Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) nä4 tillsattes för inte alls så länge sen var helt rätt man, kan inte medieman. Men rätt kompetens och erfarenhet för detta område.

Jämställdhetsminister, enligt min valmatematik så har bara moderaterna och kristdemokraterna rätt till fler ministrar på min lista som jag hittills fördelat. Men jag hittar ingen bland dessa jag tycker passar.

Socialminister Göran Hägglund (KD), för att vara kristdemokrat  har han hela tiden varit rätt man på rätt post, nu även när han öppna om för reformer för att förbättra HBT-personers situation på detta område.

Kulturminister, denna post borde ges till någon som har Cecilia Stegö åsikter och för matematiken ska stämma ska det vara en moderat. Så min alternativ regeringen är någorlunda realistisk.

Migrationsminister Caroline Szyber (KD), nu försvan jagn kanske från det realistiska, men jag tycker det är bra om nu får en kristdemokrat som mer än vad Billström stå upp för vad den humana flyktingpolitik. Vilket är viktigare än tidigare att göra.

Arbetsmarknadsminister, jag känner att det inte finns alternativ bland de realistiska alternativen, för  arbetsmarknadspolitik måste göra en radikal ändring. Moderaterna omsvängningar i denna fråga är alltså inte bra för det förändringar som är nödvändiga. En centerpartist eller folkpartist är det enda passande.

Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD), även om jag gärna petar folkhälsoärendet från regeringens arbete överhuvudtaget.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristiansson (M), skulle lätt ta dessa fråga och var en bra mediehanterare

Det blir totalt 22 ministrar i önskeregering med realistisk touch.
Jag vet att moderaterna inte fått tillräckligt förhållande till valresultat och småpartiet fått fler än vad de borde fått, men jag hoppas den moderata ledning är så smarta och generösa som de moderata bloggarna är som förstår att det är nödvändigt, för att hålla ihop Alliansen.

Andra som skriver om sin regeringsförslag
Muzaffer Ûnsal, Fredrik ‘tokmoderatenä Antonsson,

andra som skriver regeringsförklaringen, regeringen, ministrar,

Halva MP i Botkyrka har insett en sak

För två dagar sen möttes jag av en länk på facebook som länkade till SR som berättade att miljöpartister, ca 25 miljöpartister i Botkyrka lämnar partiet. Vilket var, enligt vad jag hört, halva MP:s medlemskåren i Botkyrka. Det är inte nog med det så är det också så att Botkyrka är Maria Wetterstrands hemkommun. Man kan kalla detta en lite mindre skandal för de rödgröna, men en stor för Miljöpartiet. Enligt avhopparna så är orsaken till avhoppet att de tycker Alliansens miljöpolitik ligger närmare den miljöpartiska och Miljöpartiet offra sin profilfråga, miljöfrågan, för makten. Därför bildar de Gröna För Alliansen, som kommer kampanja för Alliansen inför höstens val.

Miljöpartister som regerat med S+V i flera mandatperioder har sett vad ett samarbete med dessa innebär . De får oftast överge sina viktiga miljöfrågor då Allianspartierna oftast haft förslag som ligger närmare deras politik på detta område. Om de betvilar samarbetet, kommer då väljarna göra det? Ja, framför allt Botkyrka, halva partiet i kommunen lämnar, är då den styrande majoriteten ett seriöst styre som är bra för Botkyrka? Många kommer nog till sin logiska slutsats, nej det är den inte. I kommunen har man bara satsat på massa struntprojekt, är det detta vi kommer få se med en rödgrön regering också? Jag har tips till väljarna, rösta inte på ett alternativ där ni riskera att få detta. Rösta på ett alternativ som istället tar ansvar för era pengar som ni betalar i skatt och lägger dem på nödvändiga områden, som skola, vård och omsorg, men även rättsväsendet och försvaret.

Vi i Alliansen förlorade centerpartisten Tennström, men vi fick 25 miljöpartister.

Folkpartiet Liberalernas i Botkyrka kommentar på detta och dess gruppledare. Den lokale MUF-ordföranden kommenterar också. Magnus Andersson kommenterar detta och säger att det handlar i grunden om att det är missnnöjda med MP:s vänstersväng. Några andra som välkomnar miljöpartisterna till Alliansen Mikael Andersson, Thomas Böhlemark, Peter Soilander. Arkelsten skriver mycket bra om det som hänt.

Uppdatering: Martin Hall tar också upp detta.

Andra som bloggar om miljöpartiet, Botkyrka, rödgröna, Alliansen, Maria Wetterstrand, miljöfrågan, val 2010

Offra allt för kampen mot barnporr?

I går antog Europaparlamentet den skriftliga förklaringen/deklarationen 29 som jag tidigare skrivit om som handlar om att utöka datalagring till gälla sökord. Majoriteten av Europaparlamentarikerna är otroligt naiva och enkelspåriga. De tror på att man stoppar barnporr genom att kontrollera och censurera Internet, men sånt kommer de som vill åt barnporr undan, så det handlar mer om att ha ett traditionellt polisarbete över gränserna som kan göra tillslag mot dessa barnporrligor. Sen till den ”positiva” effekt som det kanske ger, är ett dåligt argument också, målet helgar inte medlet för som det vanliga argumentet från oss frihetskämpar är; Man räddar inte de öppna samhället genom att begränsa de.

Som tur är vände de två folkpartiska EP-ledamöterna som skrivit under detta, vilket Victor Zetterman har en del förtjänst till, efter ha insett vad den skriftliga förklaringen handlade om och Cecilia Wikström (FP) meddelade övriga i EP att de inte är vad dem trodde. Tyvärr hjälpte det inte, men det visar på att den liberala gruppen måste bli starkare, plus lite mer kritisk till saker man skriver på från början.

Kolla också in den svenska kampanjen Nej till Datalagring, där du kan se vilka riksdagskandidater som inför höstens val skrivit under kontrakt där de binder sig att rösta nej till datalagringen när den kommer upp efter valet.

Läs vidare hos Per Pettersson som skriver om detta och hur EU nu kommit in på fel väg som måste rättas till. Victor Zetterman tycker allt detta bara är för att man vill ha ökad statlig kontroll. Kolla hos Nikke Lindqvist som förslår hur man kan jävlas med övervakarna.

Andra som skriver om datalagring, smile29, integritet, Europa, EU, människorätt

Se upp här kommer Alliansbloggare!

I måndags hölls en bloggträff för Alliansbloggare. Det var 35 drivande personer/bloggare som var där och hade idéer hur vi kan samordna oss efter att sett hur det ser ut i svärmen av politiska bloggare, vi folkpartiska bloggarna har en hyfsad samordning, centerbloggare därefter och det fanns en viss blandning av länkningar mellan center- och folkpartister. De moderata bloggarna är dock mer utspridda, en del starka, men nätverkande dem emellan är inte de bästa, sen KD-bloggare där det mer är ett undantaget som bekräftar regel.

Detta möte visade dock att det finns en mycket stor drivenhet till förbättring och den kommer komma. Nu har vi startat bloggnätverket Alliansbloggare, så Netroots kommer snart märka sig undanknuffade. För bara på en dag, nätverket hade sin födelse (som tokmoderaten skriver om) måndags och började tas om hand igår, har intresset blivit enormt stort, i det system vi använder finns det en begränsning antal inbjudning på en dag. Den kom vi upp till ganska snabbt och nu växer bara Alliansbloggare, bloggnätverkets bloggmamma Amanda Brihed drunknar i förfrågningar. Är du Alliansvän och bloggare? Då är det självklart att du ska gå med, kontakta då Amanda Brihed och säg ditt namn, email och blogg-url.

Alliansbloggare består av individualister och det är våra olika uttrycksformer som är vår stryka vi är förenade i (vår) mångfald, till skillnad från Netroots som är kollektiv deg. Därför vinner vi bloggvalet, vi är de som spelar roll!

Uppdatering: Senare har nu också Markus Berglund (C) skrivit om den här bloggträffen.

Andra bloggar om Alliansbloggare, Netroots, Alliansen, vänsterexperimentet, val 2010, sociala medier